ade hästkrafter, så anhöll styrelsen att nu frågavarande maskiner m. m. måtte, utan hiner af det som vid besigtningen förekommit, f flottan mottagas och bolaget berättigas uppära den återstående liqviden, utan annat aflrag än kostnaderna för de ändringar i farygets inredning m. m. som åtgärderna för inörande af tillräcklig luft i eldningsrummet unna föranleda. Deremot erbjöd sig bolaget tt före slutet af September månad 1871 lererera den monitor (Loke), som bolaget enligt kontrakt åtagit sig aflemna d. 1 Juni 1872, itan att särskild ersättning för leveransens idigare fullgörande, som ådroge bolaget en ökad kostnad af omkring 40,000 rdr, dervid skulle ifrågakomma. — Till fullständigande af hvad styrelsen för Motala verkstad här anfört bör upplysningavis fogas, att vid uppgörandet af den sedan fastställda konstruktionsritningen ill sjelfva ångkorvetten, af hvilken ritning kapt. Carlsund fick del innan han uppgjorde ritningen å ångmaskinen, beräknades den för 1800 indikerade hästkrafter; men härå ville ej kapt. Carlsund fästa afseende utan ökade opåkalladt de indikerade hästkrafterna med 200, anseende det tillgängliga utrymmet vara fullt tillräckligt för en så kraftig maskin. I anledning af verkstadsstyrelsens ofvan anförda framställning infordrade K. M:t förvaltSA mm Me Lu mt d. 8 sistl. Augusti, dervid befälhafvarens vid flottans station i Karlskrona, varfschefens, chefens för mariningeniördepartementet och besigtningsmännens yttranden i ämnet äfven bifogades. Sjöförvaltningen anförde, att då ångmaskinen vid besigtningen visat sig ega betydligt mindre maskinkraft än i kontraktet föreskrifvits, och följaktligen icke kunnat bringa fartyget till den fart, som enligt samma kontrakt bordt af detsamma uppnås, samt korvetten med maskineri sådant det nu befunnes icke i den mån som afsedt varit kunde uppfylla det militära ändamål som med fartyget åsyftats — ansåg sig sjöförvaltningen ej böra tillstyrka bifall till bolagets gjorda ansökan; men att det syntes sjöförvaltningen, att om de fel som vidlådde leveransen, och hvilka, enligt hvad de gärshiida myndigheternas utlåtanden gåfve vid handen, bestode deri att genomsläppningsarean i ångpannornas tuber och skorsten vore otillräcklig samt ångregleringsmekanismen ofullständig, blefve afhulpne, förnyade prof med maskineriet borde visa ett bättre resultat beträffande maskinkraften än det hittills erhållna, vid hvilket förhållande förvaltningen ansåg bolaget böra erhålla tillstånd att, om det så önskade, låta vidtaga sålunda antydda åtgärder, dervid vissa angifna föreskrifter äfven skulle iakttagas, dock utan att kronan härföre tillskyndades någon kostnad. Likvisst borde dessa ändringar och förbättringar i maskineriet vara verkställda så tidigt, att det vore färdigt till besigtning senast d. 1 April nästkommande år; dock, enär äfven med antydda ändringar och förbättringar maskineriet ändå icke komme att fullt utveckla den indikerade hästkraft kontraktet bestämde, men denna föreskrift måste anses af underordnad betydelse mot bestämmelsen i samma kontrakt om den fart korvetten borde kunna uppnå, så hemställde sjöförvaltningen att maskineriet till korvetten, om det kom att utan forcerad eldning, vid de i kontraktet omförmälda förhållanden, under flera timmar fortsatt gång gifva fartyget den stadgade farten af minst 13 knop, finge af besigtmännen godkännas och antagas, äfven om den indikerade hästkraften, enligt kontraktet, icke ernåddes. Redan tio dagar efter det sjöförvaltningen afgifvit nu anförda utlåtande föredrogs ärendet at sjöministern, då K. M:t med afslag å bolagets begäran, godkände hvad sjoförvaltningen föreslagit. Det torde icke behöfva erinras, att ytterst noggranna beräkningar och en omsorgsfull pröfning måste af styrelsen för Motala verkställas, innan den kan fatta beslut huruvida de ifrågasatta ändringarne och förbättringarne äro utförbara, och det torde vara derföre som styrelsen icke ännu anmält om den ernar antaga hvad som föreslagits. Det synes emellertid att på samma gång kronans rätt noggrannt påaktats har behörigt afseende fästats på de förluster och obehag som drabbat bolaget tillföljd af den förre verkstadsdispönentens misstag. Ett par år ha förflutit sedan jag tog mig friheten framhålla det oförsynta sätt, hvarpå åtskilliga riksdagsmän gått tillväga vid sina reseräkningars uppgörande. Den af mig anställda efterräkningen har medfört god verkan — icke så till föratåendes att någon enda af dessa det hårdt beskattade svenska folkets representantor återbetalade ett enda öre af det som de obehörigt tillegnat sig; men de ha blifvit Törsigtigare. Emellertid har jag inhemtat vid granskningen af de till riksgäldskontoret ingifna räkningar för hemfärden från sistförlidne lagtima samt för hitfärden till och hemresan från urtima riksdagen, att åtskilliga representanter från Kalmar och Blekinge län i detta afseende icke hyllat grundsatsen den strängaste sparsamhet måste iakttagas med statens medel. De ifrågavarande folkombu