klaring rörande en viss ministerlistas tillkomst, och det har naturligtvis endast kunnat falla det lilla nyhetsbladet med de många tryckoch tankefelen in att kalla den för en bomb. Men det egentligen enda intressanta i hela saken är dock den omväg som förklaringen tagit för att komma fram till vederbörlig ort, nemligen hufvudstaden. Det rättaste hade väl varit, att den direkt blitvit afsänd bit till Dagens Nyheter. Men med detta blad lärer väl icke grefve Posse vilja anses stå i någon beröring — hvilket i parentes sagdt dock är otacksamt just mot den som både sitter och Åcouchar så villigt för den ädle grefven — och derföre sändes förklaringen till Handelstidningen. Den lille sväljde förödmjukelsen, tryckte förklaringen, visade sig högsinnad och kallade den Åen bomb. Men projektilen innehöll blott half sats och klen var äfven den. Det insåg också Handelstidningen, som ej gjorde synnerlig affär af den, hvilket vittnade om mera klokhet än man skäligen kunnat vänta. Troligen hade grefve Posse väntat af sin sjelfständige bundsförvandt, att åt förklaringen skulle gifvits mera relief; men omständigheterna lågo väl emot. En viss del af tidningspressen, meddelar hr grefven, har utspridt det ryktet, att jag skulle opåkallad hafva erbjudit mig bilda en ministår och i sådan afsigt låtit framlemna en ministerlista — hvilket rykte förklaras vara sanningslöst. Således har nu den frågan kommit på klar fot. Nej ännu icke; sitt sista ord har den ädle grefven icke heller i denna fråga uttalat. När hr grefven nu inlåtit sig på förklaringarnes område, så fordras lite till. Hr grefven torde anse det nödigt, att först besvara följande fråga: har den ministerlista, på hvilken hr grefvens jemte hrr Wijkanders och Keys namn förekommo, hvilken delgafs flera ledamöter inom riksdagen, om hvilken lista grefve H. Hamilton yttrade sig så strängt och hvilken till konungen öfverlemnades, tillkommit utan grefve Posses biträde eller vetskap? Besvaras denna fråga jakande, så är saken klar, men icke förr. Bosvaras den icke, så får grefven nöja sig med, att hans nu afgifna förklaring måste anses, möjligen som en bomb, men utan behörigt innehåll. Landtmannapartiet, som tillrustar en förfärlig opposition vid instundande riksdag, måtte vara vid särdeles ondt lynne, hvilket också ej är att undra på, då dess många utiliteter under loppet af några veckor trodde sig stå himlen — tronhimmeln — så nära, men plötsligt befunno sig ha fallit pladask ner på marken. Hoppet om hämnd och upprättelse bör dock kunna ingifva dem mod; och tröst ha de ju att påräkna af sina begge vapendragare inom pressen, hvilka göra allt sitt till för att i första rummet hålla grefve Posses — chefens — aktier i kurs. De (vapendragarne) äro ockå naturligtvis mycket onda och den är att beklaga som råkar ut för deras vrede, ty den är förfärlig. Det börjar se så ut, som skulle det blifva mycket svårt att få en utrikesminister. Frih. Hochschild har redan vistats här flera dagar, men lärer vara ytterst obenägen att ingå i konseljen, och det bör väl ingen undra på. Lugnare dagar kan han upplefva än att bo i utrikesministershotellet här, och att, kanske för några månader blott, göra en dyr flyttning hit för att sedan återigen packa in och flytta, är allt annat än angenämt. Det torde till slut bli nödvändigt att pressa någon till minister, eller att utbjuda platsen på entreprenad. Tänk om det skulle gå så långt, att ingen som är mån om sitt anseende och kär i ett lugnare lif vill bli statsråd? Då ljusna utsigterna för landtmannapartiets storheter — de som Handelstidningen icke ännu vågat namngifva, hvilket är ganska förståndigt, men föga modigt. Den märkliga frågan om ångkorvetten Balders maskineri har nyligen, tillföljd af K. M:ts meddelade beslut, inträdt i ett nytt stadium. Ni torde erinra er att Motala mekaniska verkstad d. 16 Dec. 1869 åtog sig tillverka ett kraftigt och fullgodt ångmaskineri af 500 nominella och 2000 indikerade hästkrafter jemte dertill hörande ångpannor och propeller m. m., allt mot ett betingadt pris af 443,500 rdr. Ritningarno till detta maskineri uppgjordes och maskinarbetet utfördes vid Motala under kapt. Carlsunds ledning. Men då ångmaskinen blifvit i korvetten insatt, och skulle på sätt i kontraktet var föreskrifvet underkastas pröfning, så befanns att, ehuru särskilda åtgärder vidtagits för införande af tillräcklig luft i eldningsrummet, maskinens kraft endast åstadkom en effokt under längre tid af 1347,50 och under kortare tid af 1536,46 indikerade hästkrafter, hvadan besigtningsmännen förklarade maskinen icke vara af kontraktsenlig beskaffenhet och följaktligea icke kunde godkännas. Motala verkstads styrelse ingaf derefter en skrifvelse till K. M:t, hvari hufvudsakligen anfördes: att då enligt fastställd ritning Korvetten varit afsedd att förses med en ängmaskin af 1800 indikerade hästkrafter, beräknade att åt fartyget gifva omkring 13 knops 3 amARl want Åvm hafva unnnåtft re