Göteborgsposten – 10 november 1871, sida 2

niel Grangers dotter för honom vore en allt annat än be haglig omständighet. — Ej särdeles mycket, pappa. Jag tror visst att hon är en ganska god flicka, och hon tycks vara mycket böjd för att göra godt bland de fattiga; hon är äfven bildad och talangfull, men ändock är hon ej någon tilldragande person, Jag tror ej att jag någonsin skulle kunna trifvas rätt väl med henne. — Det är synd, eftersom vi äro så nära grannar. — Men du har alltid undvikit allt slags umgänge med Grangers, pappa, sade Clarissa förvånad. — Ja, naturligtvis. Jag har hyst en viss motvilja för att formera bekantskap med personer som på sätt och vis drifvit mig ifrån hus och hem. Men sådant der måste förr eller senare komma till ett slut. Jag vill ej synas orättvis eller nyckfull, och om äfven jeg aldrig torde komma att stiga öfver tröskeln till deras hus, är det intet skäl hvarföre miss Granger och du ej skulle kunna umgås på vänskaplig fot. Du har ingen i Arden vid din ålder att umgås med, och ett sådant sällskap torde vara nyttigt för dig. Har flickan mycket inflytande öfver sin far tror du? — Hon är ej en flicka, pappa, hon är en ung qvinna. Jag tror ej att hon är mer än tjugotre eller tjugofyra år, men ingen skulle någonsin tänka på att kalla miss Granger en flicka. — Du har ej besvarat min fråga. — Jag vet knappt huru jag skall besvara don. Mr