Göteborgsposten – 10 november 1871, sida 2

och miss Granger, pappa. De ha varit här omkring fjorton dagar och äro ännu qvar. — Kors att du ej sagt mig det förut! Då skall jag bli tvungen att visa mig förtrolig med den karlen. Nåväl, det är kanske bäst att sämjas med sina grannar. Hvad tycker du om mr Granger? — Han är ej någon obehaglig person, pappa; litet stel och affärsmessig, men en gentleman. Mot mig har han visat sig särskildt artig, liksom om Han hyst medlidande med mig för vår förlust af Arden. I allmänhet taget skulle mr Lovel ha varit böjd för att protestera mot något slags medlidande, vare sig att det visades honom eller hans dotter, af en sådan person som Daniel Granger. Men i den sinnesstämning hvari han nu befann sig var det ej oangenämt för honom att höra att egaren till Arden visat sig särskildt artig mot Clarissa. — Han är således en älskvärd karl, denne Granger? sade han likgiltigt. — Jag sode ej älskvärd, pappa. — Nej, men hygglig, godlynt och dylikt. Vet du, jog hör ingenting anuat än beröm om honom i afseende på Arden, och han har verkligen gjort underverk på stället. Om man opartiskt betraktar hvad han gjort är det omöjligt att förneka det. Och hans rikedom sedan! — någonting enormt, efter hvad det påstås. Hur tycker du om hans dotter då? Denna fråga framställde mr Lovel med en min som något liknade en grimas, alldeles som om tillvaron af Da