Göteborgsposten – 10 november 1871, sida 2

Granger tyckes vara vänlig mot sin dotter, och hon talar som om hon hade ett stort inflytande öfver honom; men man varseblir ej mycket af personers verkliga känslor i ett så stort hus som detta. Det är societetslif hela dagen i ända. Jag tror visserligen att mr och miss Granger tycka rätt mycket om hvarandra, men — men — de äro ej eå myckat för hvarandra som jag skulle vilja att du och jag vore, pappa, tillade Clarissa med plötslig djerfhet. Mr Lovel hostado som om han fått något i strupen. — Mitt kära barn jag önskar visst att behandla dig väl — med ömhet, svarade han efter att ha hostat några gånger; men jag är ej en man som är fallen för känslofullhet, och det finnes omständigheter i mitt lif som kunna ursäkta en viss köld. Så länge du ej begär för mycket af mig — i afseende på känslofullhet menar jag — skola vi komma väl öfverens, såsom vi gjort alltsedan din återkomst från skolan. Jag har haft all anledning att vara tillfredsställd. Detta var ej mycket, men Clarissa var tacksam äfren för så litet. — Jag tackar dig, pappa, sade hon i låg ton; jag har varit mycket angelägen om att göra dig till behag.