Göteborgsposten – 10 november 1871, sida 1

ket stor öfverraskning genom att en vocker estermiddag infinna sig på slottet för att personligen uttrycka sin tacksamhet. Han samtyckte till att stanna qvar öfver dinern, men först efter det han gjort några invänningar med afseende på sin ovana vid stora sällskaper o. 3. v. — Jag är en enstöring, min bästa lady Laura, en gammal bokvurm som ej vet några bättre nöjen än en god eldbrasa och en favoritförfattare, sade han; jag känner derföre med mig att jag är alldeles olämplig för ett civiliseradt sällskap. Men er koust att befalla är så stor, att man ovilkorligen måste lyda, och om ni derföre urSsäktar min förmiddagsdrägt skall jag stanna qvar. Mr Lovels förmiddagsdrägt utgjordes af svarta klider, förfärdigade af en fashionabel Londonsskräddare — en kostym som näppeligen kunde stöta etiketten vid ett patriciskt middagsbord för hufvudet. — Clarissa skall visa er trädgården i afvaktan på middagen, yttrade lady Laura. Det är längesedan ni såg den, och jag vill höra er tanka om de förbättringar jag gjort. Dessutom måste ni ha åtskilligt stt säga henne. Clarissa rodnade, ihågkommande huru litet hennes far alltid haft att säga hende, men förklarade att hon med mycket nöje skulle visa honom trädgården. Sedan ytterligare några ord blifvit vexlade med lady Laura, gingo de således ut tillsammans. — Nåväl, Clary, började mr Lovel i sin vänligaste ton, du gör en lång visit här. — Alltför lång, pappa. Jag skulle så gerna vilja komma hem. Jag är visst icke otacksam mot lady Laura,