Göteborgsposten – 9 november 1871, sida 2

gade hon sig sjelf med en känsla af bitter harm; var denna scen på balkongen ett praktiskt skämt? Han hade kanske denna eftermiddag beskrifvit alltsammans för lady Geraldine, och de hade båda skrattat åt hennes godtrogenhet. Hon var nu i en så bitter sinnesstämning att hon var nästan färdig att tro detta. Hon hade sutit en lång stund på detta sätt, plågande sig sjelf med dylika tankar eller lyssnande till det muntra pladdret från de olika grupperna utan det ringaste intresse, då tunga steg ljudado på golfvet i hennes närhet, och då hon plötsligt såg upp blef hon varse mr Granger som närmade sig hennes plats. Horren till Arden drog en stol nära intill hennes och satte sig oombedd, i tydlig afsigt att stanna qvar. Clarissa var tvungen att besvara hans artiga frågor rörande hennes helsa samt att derefter fortsätta att tala om hvilka ämnen han behagade. Det blef isynnerhet Arden och dess omgifningar som han valde till ämne för samtalet, och han tycktes vara mycket angelägen om att väcka hennes intresse för de förbättringar han utfört på godset. — Ni måste verkligen komma och se stället miss Lovel, sade han. Jag skall bli djupt sårad om ni vägrar detta. — Jag skall komma om ni önskar det, svarade Clarissa eftergifvet; men ni kan ej föreställa er hur pinsam åsynen af den kära gamla byggnaden skall bli för mig. — Litet pinsam första gången, kanhända. Men sådana känslor försvinna snart. Ni kommer således? Det är afgjordt. Jag skall vinna er fars vänskap om jag kan,