Göteborgsposten – 9 november 1871, sida 1

leigh, svarado miss Granger med någon skärpa i tonen; jag talar om hennes smak och åsigter, som äro alldeles afrikande från mina. Jag är ledsen öfver att du låtit lady Laura öfvertala dig till att dansa med en sådan flicka, pappa. Du har derigenom måhända sårat gamla vänner, hvilka företrädesvis kunnat göra anspråk på din upp: märksamhet. Mr Granger skrattade åt denna förebråelse. — Jag troddo ej att en kadrilj var af så stor betydelse, Sophie, sade han. Och för öfrigt bör du veta, att då en man vid min ålder faller på den iden att dansa, vill han gerna ha den vackrasto flickan på balen till sin dame. Miss Granger gjorde en grimas som om hon bitit i något surt. Mr Granger gjorde en lång gäspning och begaf sig derefter till lady Laura för att, innan han gick till hvila lyckönska henne till den triumf hon vunnit genom att ha anordnat en så glad fest. Den lisliga herrskarinnan på slottet Hale var för en enda gång vid misshumör. — Tycker ni verkligen att balen varit lyckad? frågade hon misstroget. Mig förefaller den såsom ofantligt misslyckad. Hon tänkte på de två personer som hon öfverraskat under en tåte å-tåte på balkongen och undrade hvad George Fairfax kunnat ha att säga Olarissa eftersom hon visade en sådan förvirring. Clarissa var hennes favorit, och och om denne favorit blefve orsaken till att hennes sy