Göteborgsposten – 9 november 1871, sida 1

— Lady Laura har gjort underverk under hela festen, sade kapten Westleigh. Hon har varit så godt som allestädes närvarande, och hon har den egenskapen att aldrig synas trött. Clariesa begagnade sig af första lämpliga tillfälle till alt säga godnatt. Om en så betydande person som arftagerskan till Arden kunde aflägsna sig utan att lemna ett tomrum i sällskapet, behöfde hon, Clarissa ej befara att bli saknad. Mr Granger skakade hand med henne då han önskade henne god natt och ställde sig derefter i dörröppningen för att följa henne med blicken så länge hon var synlig. — Jag tycker om din vän miss Lovel, Sophie, yttrade han dorefter till sin dotter. — Miss Lovel kan svårligen räknas till mina vänner, svarade den unga damen i något skarp ton. Jag har ej för vana att knyta hastiga vänskapsförbindelser, och jag har ännu ej kännt miss Lovel en vecka. Dessutom tillhör hon ej det slag af flickor som jag sätter värde på. — Hvarför icke? frågade hennes far häftigt. — Det är ej lätt att uppgifva orsaken. Hon är för flärdfull för att jeg skulle kunna trifvas väl tillsammans med henne. Hon hyser intet verkligt intresse för mina fattiga i Arden, fastän hon är född der, hon hyser intet intresse för kyrkomusik. Jag tror knappt att hon skulle kunna känna igen Te Deum. — Hon är dock en ganska älskvärd flicka och mycket vacker, inföll kaptenen. — Jog talar ej om hennes utseende, kapten West