Göteborgsposten – 9 november 1871, sida 1

Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, fört. till eLady Audleys hemlighet m. fl. Han böll sig qvar vid Olarissas sida under det de gingo vidare. Då de hunnit ett stycke mötte de miss Granger, hvilken såg lika kall och sirlig ut som om hon nyss utträdt ur sitt toalettrum. — Vet du huru långt tiden är framakriden, pappa? frågade hon i det hon betraktade sin far med allvarsam min. — Nej, man tänker ej på tiden vid ett sådant tillfälle som detta. Jag förmodar att det är långt lidet; men hvarföre skulle vi lemna balen före det öfriga sällskapet. — Jag tänkte på att säga godnatt, svarade miss Granger. Jag tror ej att någon skulle sakna mig och ej dig heller, pappa, om vi i all tysthet aflägsnade oss. Jag fruktar att du får igea din hufrudvärk i morgon om du är uppe längre. — Jag är ej trött, mitt barn. — Kh, pappa, jag känner din kroppskonstitution bättre än du gör sjelf. Stackars lady Laura, hvad hon måste vara uttröttad! ) Forts. fr. N:o 260,