Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 1

pass god tid att han jomnt och nätt hinner kläda sig för balen. — Det är visst mycket bra; men jag anser ej att han hållit sitt löfte till mig om han kommer rusande just då vi skola börja att dansa, sedan han kanhända rest hela dygnet och ej har mera liflighet qvar än en person som går i sömnen. Dessutom borde han tänka på vår oro. — Din oro, menar du Laura, Hvad mig beträffar så är jag ej orolig. Jag kan ej inse att Georgees närvaro på balen är af så ofantlig vigt. — Men, kära Geraldine, det skulle se bra besynnerligt ut om han voro borta. Folk skulle undra så mycket öfver ett sådant förhållande. — Låt dem undra, svarade Geraldine i det hon gjorde en liten högdragen knyck på nacken som ej var ovanlig hos henne. Bland de lådor som ständigt anlände till slottet från London under den sista veckan var en, hvilken en kammarjungfru bar in på Clarissas rum. Den innehöll den aldra som luftigaste balklädning jemte åtskilliga andra utsökta tillbehör för en baltoalett. Det blef naturligtvis tacksägelser och kyssar utan all ända. — Jag är inför er far ansvarig för att ni skall se så bra ut som möjligt, Clary, sade lady Laura skrattande, och det är min afsigt att ni skall väcka sensation på denna bal. Kom till mig då ni är klädd. Jag skall hålla mig på mitt rum ända tills gästerna börja komma, och jag vill se er då Fosset lagt sista handen vid er toalett. Clariesa lofvade att infinna sig hos sin vänliga be