Göteborgsposten – 4 november 1871, sida 2

sådana samhällets olycksbarn, som genem fattigdom och elände blifvit urståndsatta att sjelfva skaffa sig tak öfver hufvudet. Redan nu har emellertid antalet af dem som begagna sig at denna fristad vuxit till en oroväckande siffra — 50 å 60 personer hvarje natt — och hvad skall det icke då blifva när den kallare årstiden inträffar, isynnerhet under närvarande dyra vedpriser, då kanske mången måste öfvergifva sin bostad och taga sin tillflykt till asylen för att icke frysa ihjel. Till förekommande af allt för stor öfverbefolkning å asylen har poliskammaren låtit anställa noggranna uudersökningar om de personers arbetsförtjenst och vilkor i öfrigt som ha tillhåll å nämnde inrättning. Dessa undersökningar ha ledt till det resultat att i förra veckan omkring 25 samt sistl. Thorsdag 10 st. asylianare blifvit inkallade till poliskammaren såsom varande oberättigade att begagna sig af den endast för de mest blottställda afsedda bostaden. De sålunda till poliskammaren inkallade individerna företedde en den mest brokiga och ruskiga anblick och i de flestas anletsdrag var lättjans och lastens prägel inristad. Hvar och en af dem hade naturligtvis någon ursäkt att förebära för sitt iråkade elände, ehuru föga trovärdig den än var, helst de flesta befunnos hafva i arbetsförtjenst från 1 till 2 rdr pr dag. En 35 års frisk och stark arbetskarl skulle sålunda ha kommit på obestånd derför att han mist sina föräldrar, för en annan hade det brunnit för c:a 8 å 10 år sedan, en tredje hade far och bror på fästning, en fjerde hade ondt i en fot, en femte i en arm o. s. v. En enda sade dock rent ut, att om man än har god arbetsförtjenst så är det ändå svårt att få det att räcka till, ty ju mer man arbetar dess mer dricker man äfven. Härpå visade äfven ett par af de inkallade prof, i det de till och med i poliskammaren infunnit sig i öfverlastadt tillständ. Vaktmåstaren vid asylen upplyste att en stor del af de inkallade, som voro från 20 till 45 års ålder, ofta brukade infinna sig å asylen om aftnarne i mer eller mindre rusigt tillstånd. En 20-årig yngling framhölls som ett mönster för lättja, i det han, sedan han skaffat sig mat för några dagar, vore omöjlig att få ut från asylen så länge han hade något qvar att äta. För att sätta en gräns för detta allt mer urartande ofog blef en del af de inkallade afskickad till kronoarbetskären, en del ålagd att skaffa sig laga försvar och en del öfverlemnad till tillsyningsman för orhållande af varning. Rådhusrätten. Bristande bevisning. Såsom förut omnämnts hade 15-årige ynglingen Johan Edvard Gustafsson i början af sistl. September månad infunnit sig å konsul Wih. Röhss kontor och med företeende dels af en med namnet G. D. Björk undertecknad tiggarlista och dels af ett för skomakaren Johan Conrad Gustafsson utfärdadt prestbetyg anhållit om något bidrag för den sistnämnde som vore hans fader. Vid närmare påseende fann emellertid hr Röhss att listan icke blifvit skrifven eller undertecknad af biskop Björck, hvars namn således förfalskats, hvarför han behöll såväl listan som prestbetyget å hvilket senare ändringar gjorts af någon obehörig person. Med anledning häraf blef Gustafsson anhållen och erkände till en början att han skrifvit listan och förfalskat biskop Björks namn, hvarefter han skickat sin ofvannämnda son med densamma till grosshandl. O. Dickson som gifvit 20 rdr, hvilket belopp Gustafsson ännu innehade då han anhölls och erkände vara de af hr D. undfångna penningar. Sonen uppgaf äfven att fadren sändt honom med ifrågavarande lista och prestbetyg till hrr Dickson och Röhss. Inför rådhusrätten har deremot såväl Gustafsson som sonen förnekat all vetskap om de ifrågavarande papperen, hvilka båda förklarade sig aldrig ha innehaft. De penningar som funnos hos Gustafsson då han anhölls hade han förtjent genom sitt arbete. Då ingen af de personer som inkallats för att lemna upplysningar i målet kunnat igenkänna ynglingen Gustafsson såsom varande densamme hvilken infunnit sig med den falska listan å ofvannämnda kontor och då någon annan bevisning icke heller kunnat åvägabringas mot de tilltalade, blefvo desse på grund deraf frikände från ansvar och återfick Gustafsson de 20 rdr han vid anhållandet innehade. Väld å poliskonstapel. De förut omnämnda artilleristerna vid 2:dra batteriet af Göta art. reg:te n:r 12 Hultman och 83 Sund, hvilka Söndagen d. 15 sistl. Oktober, då de af poliskonstapeln n:r 7 Skarin skulle utföras från huset n:r 10 vid Köpmansgatan, å s. k. Lilla Berget, i hvilket de med våld sökt intränga, öfverföllo och misshandlade nämnde konstapel så att blodvite följde, dömdes i Thordsags af rådhusrätten: Hultman att för våld å polistjensteman under tjenstutöfning undergå 1 månads fängelse samt för fylleri å helgdag böta 10 rdr, samt Sund att för förstnämnda förseelse i högre grad undergå 2 månaders fängelse. Dömd klocktjuf. Bagerilärlingen August Josefsson, i tjenst hos bagaremästaren Alex. Flygare, som d. 25 sistl. Oktober från, äfven i hr Flygares tjenst anställde drängen C.M. Broberg olofligen tillgripit ett denne tillhörigt silfverankarur med vidhängande kedja af silfver, dömdes i Thorsdags att för detta tillgrepp, som Josefsson erkänt sig ha föröfvat ehuru han icke vill uppgifra hvar han gjort utaf uret, undergå 2 månaders straffarbete och i 5 år vara medborgerligt förtroende förlustig.