Göteborgsposten – 3 november 1871, sida 2

att tycka om mig, sade hon. Mitt ständiga bemödande har endast gått ut på att låta dem förbättra sig sjelfva och sina vilkor. Alla mina planer äro grundade på denna princip. Om ni behöfver en ny klädning, kappa eller hatt till julen, säger jag till qvinnorna, måste ni göra er förtjont af dem genom att träget bevista gudstjensterna. Om ni vill erhålla den penninggåfva jag önskar gifva er, måste i först visa mig något som ni sparat ihop genom egen omtanka och försakelse. För mina barn framhåller jag liknande lockelser — ett pris för den som gjort de mesta och bästa stickningsarbetena, vid hvilkas bedömande jag anser mig skyldig att granska hvarjo maska genom ett förstoringsglas; ett pris för den som iakttager största omsorg i sin klädsel; ett pris för den som skrifver bäst. Jag har barn i mina Söndagsskolor som kunna besvara hvarje fråga i Gamla testamentet, från Genesis till Krönikeböckerna. Miss Granger fick ej tid att vidare utbreda sig öfver sina mångfaldiga reformer före middagen, till hvilken hon framfördes af en officer från närmaste garnisonsstad. Egaren af Arden fick ären framföra lady Laura. Från sin plats vid ena ändan af det långa bordet blickade han sedan mer än en gång mot den del af bordet der Clarissa satt, ej långt från hans dofter. Mylady såg dessa nyfikna blickar och var förtjust att se dem. De betydde kanhände alldeles ingenting; men för lady Lauras sangviniska natur voro de en försäkran om framgång för de planer som för längesedan upprunnit i hennes hjerna.