Göteborgsposten – 3 november 1871, sida 2

— Hvad tycker ni om min favorit, mr Granger? frågade hon hastigt. Mr Granger såg neråt golfvet i närheten af myladys stol, väntande att få se någon liten hund stå på bakbenen. — Hvad tycker ni om min favorit och protegåe miss Lovel? — Miss Lovel! Ack lady Laura, jag är på min ära en dålig domare i fråga om unga damers förtjenster i allmänhet; men hon synes mig verkligen vara en högst älskvärd ung dame. — Ja är hon ej förtjusande! sade lady Laura i det hon genom sin dubbellorgnett betraktade Clarissa. Jag tror att hon har det vackraste ansigte jag någonsin sett. — Hon är verkligen vacker, medgaf mr Granger. Jag blef frapperad af hennes utseende redan vid första anblicken af henne i biblioteket denna eftermiddag. Jag förmodar att det verkligen måtte vara ett ovanligt ansigte, ty i allmänhet fäster jag ej någon uppmärksamhet vid folks utseende. — Ovanligt ansigte! Min bäste sir, det är ett sådant ansigte som ni ej kan få se två gånger 1 er lifstid. — Hon är verkligen mycket vacker upprepade han med en eftertänksam min och stirrade så länge på det fat som en betjent höll framtill honom, att denne, om han varit något mindre van vid uppassning, skulle ha gått ifrån honom. Under de nästa två dagarne talades mycket om den