Göteborgsposten – 2 november 1871, sida 2

herren till Arden afböjde hans bekantskap på den grund att den ej vore värd att ega, utan förmodade han att mr Lovel lade sin förlust så djupt på sinnet, att han ej kunde uthärda att se sin efterträdares lycka. Mr Granger som således misslyckats i sina bemödauden att komma på vänskaplig fot med fadern, var så mycket mera böjd för att känna ett till hälften nyfiket, till hälften medlidsamt intresse för dottern. Han visade sig ej så litet tanksprid d under sitt samtal med lady Laura, medan hans blick hvilade på den behagliga gestalten vid bokhyllan. Clarissa valde ut ett par böcker åt sig och kom derefter tillbaks för att återtaga sin plats vid lady Lauras soffa. Hon ville ej visa sig oartig mot mr Granger eller olydig mot sin vänliga värdinna, hvilken af en eller annan anledning tycktes vara angelägen om att hon skulle stanna qvar; annars skulle hon helst ha velat gå upp på sitt rum. Samtalet fortgick. Lady Laura anförtrodde Daniel Granger sina familjeavgelägenheter lika fritt som om han varit en onkel eller förmyndare. Hon omtalade sin systers styndadde giftermål och George Fairfax förhoppringar. — De få börja sitt lif tillsammans med en inkomst, som ni väl knappt skulle anse tillräcklig till ost och bröd, sade hon. Mr Granger skakade på hufvudet och mumlade, att hans egna personliga behof ej vore större än att tretio shillings i veckan skulle vara tillräckliga för deras tillfredsställande. (Forts.)