Göteborgsposten – 2 november 1871, sida 1

och om jag skullo kunna bli förargad på er för något, vore det visserligen för denna er oberättigade fördom mot personer som jag ville att ni skulle tycka om. Tänk hvilket angenämt sällskap miss Granger skulle vara för er då ni är hemma — en så nära granne och verkligen en mycket öfverlägsen flicka. — Jag behöfver ej något sällskap; jag är van vid att vara ensam. — Nåväl, då ni lärt känna henne, skall ni mot er vilja tycka om henne, derom är jag fullkomligt öfvertygad, och det skall bli min triumf. Jag har för afsigt att åstadkomma ett vänskapligare förhållande mellan er far och mr Granger. — Deri skall ni aldrig lyckas, lady Laura. — Hvem vet? Jag byser en stark förtröstan till mina egna ider.