Göteborgsposten – 1 november 1871, sida 1

örjan, der han förklarar, att hans offentliga kriftermål är detta, att han på så och så nånga år icke gått fram till Herrans bord. ch hvarföre har han icke gjort det? Emelan, säger han, Luthers nattvardslära är en oerhörd villfarelse, som hela det danska trossamfundet så fort som möjligt bör söka komma ifrån. Men för allt i verlden, min bäste hr kåsör, säger ni måhända, hvad angår väl i sjelfva verket alli det der dig och hvad angår det os8? Jo, högstärade, det angår oss särdeles mycket, ty i trots af den lätta ton, hvari jag konverserar med er, var det väl ändå meningen, både att jag skulle omtala och ni genom mig få reda på allt af betydelse, som rör sig härnere. Och det här är mera än en liten fex, som viftar med tofsen, det är verkligen någonting af betydelse. Hr Larsens bok är endast det första ordet i en sak, hvari det snart skall talas många, många flera; ty på detta område herrskar härnere en rörelse, som oupphörligt växer och växer och som mycket snart skall kräfva ett slutligt afgörande. Det är ej allenast allmänheten, som i detta hänseende går omkring med lyktan och söker och söker för att fiona det äkta, det är äfven kyrkans lärda sjelfva. Den gamla Martensenska Ortodoxien tillhör ett förflutet århundrade, Grundtvigianismen lefver endast på spillrorna af forntida herrlighet och den svenska ny-rationalismen bar ju, som man på kyrkomötet här högtidligt förklarade, ännu icke vunnit insteg hos oss. Men skall den ej få det? Skall jag döma efter vissa vibrationer i luften, så tror jag, uppriktigt taladt, att vinden i en måhända ej så fasligt aflägsen framtid skall kunna komma till att blåsa från det hållet. I alla händelser har jag många med röda ferer utrustade unga vänner, hvilka obetingadt äro anhängare af denna åsigt. Om jag sjelf ätven är det? Ja, högstärade, detär en samvetsfråga och ehuru en kåsör kan inlåta sig på att referera allvarliga, andliga rörelser som fakta, inlåter han sig dock aldrig på att besvara samvetsfrågor i ett ämne sädant som detta. Hvad mig beträffar, kan jag endast notera att det äfven på det religiösa området härnere råder en stark jäsning. Men hvar i hela den vida verlden är ej förhållande likartadt, ända från den klerikala obskurantismens gamla hufvudstad, Rom, till det fria Amerika. Derute går man i detta, liksom i allt möjligt annat, längst. Men, märkligt nog, allralängst gå dock våra skandinaviska kolonister. Framför mig ligger en dansk-amerikansk tidning, som heter Dagslyset och som är organ för ett fritänkareförbund af utvandrade skandinaver. Nyligen hade detta i Newyork en allmän sammankomst, på hvilken man som förbundets vilja och program nppställde följande 11 paragrafer: 1) Åiskaffande af presidentskapet och senaten; 2) Landets angelägenheter ombesörjas af en direkte vald folkförsamling, som utnämner en ansvarig exekutionsmyndighet; 3) Folkrepresentationens beslut ha ej bindande kraft, förr än de äro gillade af folket; 4) Folkrepresentationens återkallande vid hvilken tid som helst, så fort majoriteten bland valmännen beslutar det; 5) Obetingad, i alla konseqvenser genomförd religionsfrihet; 6) Införande af skolpligt, sälunda, att alla barn måste genomgå den i lag stadgade elementarundervisningen; 7) Afskaffande at alla indirekta skatter och införande af progressiv inkomstskatt; 8) Afskaffande af alla monopoler; 9) Alla kommunikationsmedel, post, telegrafer, jernbanor, kanaler o. s. v. äro offentlig egendom; 10) Afskaffande af natioalbankernen och införande af nationalpapperspengar samt slutligen 11) Politisk likställighet för alla menniskor utan afseende på kön och race. Det är inga små pretentioner, men så kostar det heller ingenting att ta munnen full. Och hvad särskildt beträffar den politiska likställigheten så framkomma ju våra mest berömda, moderna vetenskapsmän oupphörligt med, så att säga, apologier för den. Eller synes det er icke, att t. ex. Darwins teori om menniskans ursprung är ett sådant försvar? Hos oss har denna Darwinska teori, om än icke vunnit insteg likväl blifvit allmänt bekant genom en serie ypperlige skrifna artiklar i Nyt dansk Månadsskrift och den skall bli det ännu mer, när Darwins sista två hufvudarbeten inom kort utkomma i dansk öfversättning. Ett sådant danskt återgifvande är ju onekligen ett mycket förtjenstfullt företag, men till och med det bästa här i verlden har sina skuggsidor och så måste väl äfven Darwins teori ba det. Den är farlig, ej allenast som försvar för de radikala politiska fordringarne om likställighet, men den är farlig äfven för individerna.... Ty, kan man tänka sig det, den leder till sjelftmord. Nina läsare ha måhända allaredan hört talas om den unge engelsmannen, som nyligen störtade sig i Themsen och lemnade efter sig ett papper, hvarpå han hade skrifvit: Jag har tagit lifRE E—E—vysen oc