Göteborgsposten – 1 november 1871, sida 1

Från Köpenhamn. Veckorery. D. 28 Oktober. Vår tid sörfalskar allting. Oupphörligt läser man i tidningare berättelser om olyckliga, hvilka förfalskat statens pennmgar eller sina medmenniskors vexlar; det täcka könet förfalskar sina tänder, sitt hår, kindernas färg och mycket annat, som det. kanske är bäst att ej yttra sig om; kryddkrämaren förfalskar sitt kaffe, mjölkbonden gräddan och mjölken, vinhandlaren sitt vin. Verlden hvimlar af falska millionärer, falska demokrater, falska hjeltar, falska filantroper, falska dygdemönster .... Herre Gud, kan manåväl då förtänka hederliga medborgare, att de till slut förtvifla och se ett falsum i allt möjligt! Kan man väl undra på, att de också understundom tro sig upptäcka förfalskningar i det, som har stått fast och orubbligt genom århundraden, i det, som man vant sig att anse som en fullkomligt oomkullstötlig sanning? Jag nödgas svara med en suck: Ack nej, det äkta är nu för tiden så sällsynt, att man väl kan behöfva lykta, när man går omkring för att söka det. Och derföre förundrar jag mig heller alls icke öfver den lilla, nyss utkomna bok, som min bokhandlare varit så vänskaplig att skicka mig idag och som går ut på ingenting mindre än att förklara allt det för vår evangelisklutherska kyrkolära egendomliga för ett enda stört falsum. Boken bär titeln: Et offentlig Skriftermaal och har till författare en yngre, ätven af föregående arbeten bekant teolog, som heter A. C. Larsen. Han uppträder vid detta tillfälle å la Kirkegaard, åtminstone i