Göteborgsposten – 31 oktober 1871, sida 2

hade emellertid skickat en utomordentlig kommissarie till ön för att ha ögonen på prinsen och motverka något slags pronunciamento. Till materielt stöd för denne kommissarie hade regeringen äfven ditskickat tre pansarfregatter och en avisoångare, hvilka lågo på Ajaccios redd, hvarjemte staden hotades från tvenne artilleribatterier i kastellet och trupper voro konsignerade i kasernerna. Mot dessa åtgärder och särskilt mot regeringskommissariens dervaro uppläste i generalrådet Gavini en protest, undertecknad af 17 medlemmar. Rådets majoritet, som är republikansk, motsatte sig häftigt denna protest. Stort tummelt uppstod i salen. Åhörarne måste utrymma läktarne, hvarpå bonapartisterna lemnade salen. Nu faon prinsen det skäligt att lemna ön och inskeppa sig till Italien, sedan regeringskommissarien äfven förbjudit honom att besoka bonaparternas stamhus, hvilket f. n. bebos af prinsessan Marianne, Lucien Bonapartes gemål, men är af regeriogen seqvestreradt. Det säges nu, att Napoleon III varit emot prinsens besök på Corsika och högligen ogillat det, emedan han väl kände de ringa sympatier, prinsen i allmänhet åtnjuter. För öfrigt bibehålla sig ryktena om de bonapartiska intrigerna, hvilka skola bedrifvas som en riktig kommissionsaffär. Generalagenter i Frankrike erhålla på särskild beställning kolossala balar med broschyrer sig tillsända och fördela dem på särskilt uppdrag till de underagenter, hvilka sprida sändningarne å ett ställe på en gång och istora qvantiteter bland allmänheten. Inom hvarje regemente finnas tillförlitliga personer, hvilka utdela broschyrer och medaljer med Napoleon III:s porträtt. Men de gifva desamma endast åt sådana soldater, hvilkas åsigter de personligen känna, för att icke väcka de gambettiska och orleanistiska officerarnes misstro, hvilka noga öfvervaka soldaternas lektyr i kasernerna. Tidningen ?Ordre? lemnas af vissa tidningsförsäljare kostnadsfritt till åtskilliga personer i deras qvarter. Under kejsardömet tillhörde nästan alla tidningsförsäljare i kioskerna den hemliga polisen. De voro kända för polischefen Pietris agenter och begagnas nu för propagandan. Napoleon III skall känna sig mycket missnöjd öfver de afslöjanden, som nu göras från alla håll och kanter. Hertigen af Gramont och Drouyn de Lhuys ämna sålunda uppträda till sjelfförsvar mot Benedetti. Kejsaren skall ha uppmanat Rouher att söka medla mellan dessa herrar. Analyser af Palikaos, kejsardömets siste krigsministers, bok: Un Ministöre d. 24 Jours ligga före oss. Generalen förklararei densamma bl. a, af hvilken avledning han gifvit marskalk Mac Mahon befallning om att marschera på Metz, och antyder, att det icke var hans skuld, om denna kombination misslyckades. Förnämsta skälet, hvarför Jhan skickade Mac Mahon till Metz, var att han ville förena Frankrikes stridskrafter, hvilka man — och detta var ett stort fel — i början uppstält spridda på ett vidsträckt område. För att möjliggöra föreningen af de båda franska armerna, måste man vilseleda fienden genom ilmarscher. För att bedraga kronprinsen af Preussen, lagade han efter öfverenskommelse med Mac Mahon, att en depesch kom i kronprinsens händer, hvilken innehöll befallning om, att marskalken skulle draga sig tillbaka öfver Reims och Soissons. I följd deraf fortsatte kronprinsen ock sin marsch mot Vitry-le-Frangais, der han var ännu d. 26 Aug., således 25 timmars väg från Verdun. Han skulle alltså icke kunnat före d. 30 befinna sig på andra sidan Meusefloden på böjden af Verdun, mot hvilken plats Mac Mahons ungefär 120,000 man starka här bort marschera, för att der angripa kronprinsens af Sachsen 75,000 man starka arm6. Slagtningen skulle ofelbarligen måst ega rum senast d. 26:te mellan Verdun och Etain i riktning mot Briey. Tvenne hypoteser skulle ha förelegat: Om den preussiska armån utanför Metz skulle försökt att skynda kronprinsen till undsättning, så skulle den dragit Bazaines armå i Metz efter sig, och de båda tyska armåernas ställning mellan de båda franska skulle varit mycket kritisk. Om prins Friedrich Carls armå deremot stannat utanför Metz, så skulle den sachsiska kronprinsens här sannolikt lidit ett nederlag, hvilket skulle ha kastat densamma tillbaka på Metz, så att föreningen mellan de båda franska armeerna kunnat ega rum. Palikao tillägger, att ban ingalunda vill tadla marskalken, derför att denne på ett annat sätt utfört marschen mot Metz. Han tror, att densamma äfven kunnat lyckas. Jag har, skrifver generalen, stärkts i denna åsigt af en sachsisk öfverste, som i Sådan sjelf sade till en af mina vänner, att den sachsiska armån ett ögonblick trodde sig vara kringgången. Jag skall försätta många kritici i förvåviog, då jag säger, att kronprinsen uttalade sig i samma anda till en fransk general, från hvilken jag har saken direkte,, Generalen redogör äfven i sin bok för en annan plan, eom han velat bringa till verkställighet på den tid då Cbälons-armen bildades och hvars ändamål varit att från Belfort infalla med 30.000 man i Tyskland. Han lät