nad till Wadstena läns tidning, ur hviken vi införa nedanstående, som företer några väentliga afvikelser från de skildringar rörande irbetarnes uppträdande vid ifrågavarande tillälle, som förut stått att läsa i Motala tidning och hvilka af oss återgifvits. Efter inhemtad kännedom om förhållandena, hade verkstadens nuvarande disponent, med bolagets soda minne, beslutet vidtaga någon nedsättning i utgående aflöningar, men inskränkt till sådana individer bland arbetarne, som bevisligen af oskicklighet eller försumlighet ej gjorde skäl för det arvode de uppburo. En noggrann uppmärksamhet i detta afseende har nemligen visat sig allt nödvändigare, såsom inverkande på prisbestämmelserna för verkstadens arbeten och såmedelst äfven på konkurrensen med dess utländska medtäflare. Början gjordes med valsverksafdelningen, bland hvars omkring 350 arbetare aflöningen minskades för endast 15. Åtgärdens genomförande vid de öfriga afdelningarne blef, på grund af särskilda hinder, för tilfället uppskjutet. Emellertid spred sig genast, likt en löpeld, bland verkstadens arbetare ett rykte, att nedsättning i aflöningarne för alla utan undantag skulle tillämpas, och detta föranledde dem att Lördagen d. 14 d:s vid middagstiden plötsligt inställa alla arbeten och i massa infinna sig vid verkstadens värdshus, der disponenten, kapten Unge, tillfälligtvis spisade middag i sällskap med den såsom resande hitkomne föreståndaren för Lindholmens mekan. verkstad, hr Norrman. De begärde att få tala vid disponenten, som också biföll att underhandla med dem, dock endast genom ett visst antal delegerade, som genast utsågs. De tillkännagåfvo nu, att de inställt arbetena, emedan de hört att allas aflöningar skulle nedsättas. Disponenten framhöll då grundlösheten i detta rykte. förklarade den vidtagna ätgärdens beskaffenhet och inskränkning, jemte motiven derför, varnade dem för alla obetänkta tilltag, som kunde blottställa deras existens, och lade dem på sinnet, att verkstaden ej vore en nådebjonsanstalt, utan ett industrielt etablissement, som måste fordra valuta för sina aflöningar, ehuru den ej skulle nndandraga sig att på annan väg understödja sådana arbetare, som efter längre tids trogen tjenst geom ålder eller vanförhet råkade i behof. Hans lugna, till förnuft och besinning vädjande framställning syntes äfven vinna gehör, och arbetareskaran skingrades, återvände hvar till sitt, utan att någon eftergift blifvit ifrågasatt och utan att hr Norrman vid tillfället uppträdt i någon annan egenskap än den af åhörare. Uppgiften om jernets kallnande i smältugnarne, dessas förstöring och verkstadens förlust dervid saknar ytterligare all grund, enär arbetarne förut uttagit smältorna och lemnat allt efter sig i den fullkomligaste ordning. — Måndagen d. 16 d:s återgingo alla, som vederborde, på vanligt sätt till sina arbeten. Den nyväckta rörelsen, som ännu ej hunnit lägga sig, synes likväl ha eggat det för dagen inom valsverket tjenstgörande arbetslaget af omkring 150 man att, med begagnanda af tillfället, söka göra sig af med verkmästaren för valsverket, en man af utmärkt skicklighet och duglighet, men som sedan 8 års tid genom hetsigt lynne och stundom öfverilad stränghet ädragit sig en viss hätskhet bland sina underhafvande. När alltså fram pä förmiddagen disponenten och samma verkmästare infuno sig i valsverket, mottogos de med hurrarop och, på framtställd förfrågan om meningen härmed, förklarade en på de öfrigas vägnar, att de önskade verkmästarens aflägsnande. Fäfangt sökte disponenten återföra dem till känslan af deras pligt: de samlade sig i massa, sköto verkmästaren framför sig och trängde henom ut genom porten, hvarefter de utan vidare excesser återvände till sina arbeten. Hvad sedermera offentligen blifvit påstådt, att nemligen den tillförordnade kronofogden, som vid verkstaden infunnit sig, blifvit så bemött, att han nödgats uppläsa upprorslagen, är likaledes en afgjord dikt, hvarom blotta tillkännagifvandet torde vara tillräckligt. Korvetten Josephine. Chefen, kommendörkaptenen frih. C. G. von Otter, rapporterar .d.5j8 d:s från Newport, Nordamerikas förenade stater, att under korvettens vistelse i Newyork, hvarifrån den afseglade d. 4 Oktober, dess befäl åtnjutit särdeles välvilja och uppmärksamhet från så väl auktoriteternas som enskildas sida; och hade korvetten derstädes emottagit besök af contre-amiral Smith, generalerna Funk, Bendix och Gillmore jemte deras respektive staber. — I Newport, hvarest korvetten ankrade d. 5 d:s, hade den blifvit besökt af svensk-norska ministern samt af generalmajor Hunt. — Efter ett kort uppehåll i Newport ämnade korvetten afgå till Boston. — Helsotillståndet ombord var godt. Landtmäteristaten. På derom gjord ansökan har kommissionslandtmätaren i Wermlands län J. G. Loberg erhållit afsked. Opinionsyttring. Med anledning af till Sundsvall ingången telegrafunderrättelse der om, att samtliga ministrarna låtit förmå sig att qvarstanna på sina platser, hade, medde lar ett telegram till Posttidn., ett större anta af Sundsvalls invånare i Fredags afton sam lats å stadshuset till en kollation, hvarvid, en af stadsfullmäktiges ordförande föreslager samt af lifliga hurrarop och sången Vår land beledsagad skål, ett: Välkommen åter!. egnades ministeren. Uti en särskild, likaleder af stadsfullmäktiges ordförande föreslagen skål uttrycktes de närvarandes högaktning för hi statsrådet Abelin och erkännande af hans fo sterländska sträfvanden. Äfven denna skå mottogs med lifliga hurrarop samt åtföljdes a sången Stå stark, du ljusets riddarvakt! Varning för sjöfarande. Enligt med delande af d. 17 d:s trån lotsbefälhafvaren