Göteborgsposten – 27 oktober 1871, sida 2

kanhända till hälften omedvetet gifvit er sitt hjerta innan hon hade anledning tro att hennes känsla var besvarad; och detta gör henne isynnerhet finkänslig. Pådrif nu saken, käre George, och laga att allting blir afgjordt så snart som möjligt, annars befarar jag att min syster på ett eller annat sätt går er ur händerna. Mr Fairfax såg förvånad på sin reskamrat. — Har hon sagt något som kan gifva er anledning till en sådan förmodan? frågade han med mer allvar än oro i tonen. — Sagt någonting! Gud bevars, visst icke! Geraldine är den sista person i verlden som skulle vilja tala om sina egna känslor. Men jag känner henne så väl, tilllade lady Laura med allvarsam min. Det följde en kort paus. Lady Lauras ioblandnving i denna angelägenhet föreföll George Fairfax något stötande. Han upprepade ånyo för sig sjelf att ett giftermål med Geraldine Challoner vore det bästa som kunde hända honom. Men han ville ha fullkomlig handlingsfrihet, och det öfverensstämde ej med hans känsla för det passande att lady Laura på detta sätt sökte pådrifva saken. Kanske hon dock talade af uppriktig öfvertygelse och verkligen fruktade att hennes fars död skulle uppskjuta giftermålet. För att hon ej skulle märka något missnöjo hos honom ville han ej sitta länge tyst, utan började komplimentera henne för hennes skicklighet att köra, och sedan fortsattes samtalet angenämt nog tills de hunno fram till platsen för kapplöpningen,