Göteborgsposten – 27 oktober 1871, sida 2

folks angelägenheter. Vid nogare eftersinnande förvånades han derföre ej öfver att hon öfverdref sin fars fara och sin systers dotterliga kärlek. Ej heller förvånade det honom att hon var angelägen om att påskynda giftermålet. Det var naturligt att hon med sitt lynne skulle längta efter något som stod i sammanhang med lysande tosletter och bjudningar, utsökta middagar och stora sällskaper i hvilka hon kunde få lysa. Och sjelf ansåg han att saken ej borde onödigtvis uppskjutas. Han hade kanhända en obestämd känsla af att han genom detta giftermål uppoffrade mycket, uppoffrade sin frihet; men på det hela taget var det en klok uppoffring och kunde derföre ej ske för snart. — Jag hoppas att det ej måtte finnas någon anledning till en sådan oro rörande er fars tillstånd, min bästa lady Laura, sade han; men på min ära, ni kan ej vara mera angelägen om att denna sak blir afgjord än jag är. Jag önskar tillbringa min smekmånad i Lyvedon, den behagligaste, lugnaste plats i verlden; men då träden stå nakoa kan man naturligtvis lika litet der som på andra ställen njuta särdeles mycket af naturen. Min gode onkel uplåter sitt hus till mig för detta ändamål, och jag tror att det skulle vara angenämt för Geraldine att lära känna ett ställe som om några år skall bli hennes eget. — Utan all fråga, svarade lady Laura ifrigt, men ni vet hurudan Geraldine är, eller ni borde åtminstone veta det — så öfverdrifvet stolt och finkänslig. Hon har kännt er så länge och hade kanhända — hon skulle aldrig förlåta mig om hon finge veta hvad jag nu säger — hade