trötta henne, ser ni, och saken skall utan trifvol gå sin giltiga gång. Lady Laura drog en suck af lättnad. Han undvek ej frogan — det var dock det förnämsta. Men hon lät ej ämnet härmed falla, och sedan hon kastat en blick bakom sig för att se huru långt de andra voro efter fortfor hon: — Utan toifvel skall allt gå sin giltiga gång, såvida ej någontiog inträffar som korsar våra planer. Men saken är den, min bäste George, att jag verkligen är litet orolig öfver pappas helsotillstånd. Han har varit mycket svag under de sista tre eller fyra åren, och jag inser att vi i hvilket ögonblick som helst kunna förlora honom. Han är visserligen så gammal att man måste vara beredd vå en sådan olycka; men naturligtvis skulle en sådan händelse uppskjuta ert giftermål för en lång tid, och jag skulle verkligen derföre bra gerna vilja se min syster gift innan detta slag drabbat henne. Hon har varit så nnyocket hos honom, ser ni, och är så innerligt fästad vid honom — slaget skulle kännas hårdare för henne än för någon af oss andra. — Jag — jag kan förstå det, svarade mr Fairfax något misstroget. Han kunde ej hjelpa att det föreföll honom något besynnerligt, att hans trolofvade ville lemna en älskad far i en så kritisk beligenhet; men han visste att hans blifvande svägerska var något fallen för öfverdrift, fallen för att gifva en hög betydelse åt ganska simpla saker, lika väl som för att i all vänlighet taga ledningen af annat