Göteborgsposten – 26 oktober 1871, sida 2

seste sätt söka medla i denna sak, skall jag aldrig vidare tala vid dig. — Min bästa Geraldine! — Kom ihåg detta, Laura, och kom ihåg att jag menar hvad jag säger. Jag vill ej tillåta ens den svagaste antydan för Geerge om något af hvad jag nu sagt dig. — Min bästa syster, jag lofvar att ej säga ett enda ord, försäkrade lady Laura helt orolig öfver systerns harm. Geraldine lemnade henne kort derefter, förargad på sig sjelf derföre att hon lagt så mycket af sina känslor i dagen om också endast för en syster. Då hon kommit upp på sitt rum, lade hon sig ej utan gick fram och tillbaka på golfvet ända till daggryningen. George Fairfax hade emellertid gått till sängs, rätt belåten både med sig sjelf och med verlden i allmänhet. — Jag tycker verkligen att jag nppfört mig riktigt väl i denna qväll, sade han för sig sjelf, och sedan jag nu beslutat att afstå ifrån de der farliga samtalen med den fängslande Clarissa, skall jag stå fast vid mitt beslut med en gammal romares ständaktighet. Min älskvärda Clarissa! Jag inbillar mig att hon tycker om mig — på ett systerligt sätt, naturligtvis — och har förtroende till mig. Och likväl måste jag visa mig kall för henne och hålla mig på afstånd samt derigenom kanhända såra hennes oerfarna hjerta litet. Det är ganska hårdt för oss båda, men tillhör väl de vanliga pröfningar man får underkasta sig under en förlofningstid. (Forts.)