med lag såväl derutaf, att det synes mig otroligt att några deremot stridande vilkor kunnat af borgenärerna, i närvaro af en rättens ombudsman, beslutas eller af sysslomännen uppställes, som deraf att desamma dels, förr än auktionen utlystes, i enlighet med 8 S i auktionskammarens reglemente, granskats af en utaf auktionsdirektörerna, hvars skyldighet det varit att vägra auktionens utlysande, derest densamma icke på äskade sättet kunde lagligen förrättas och dels ytterligare skärskådats vid sjelfva auktionen och förr än utrop skedde af ytterligare 2:ne auktionsdirektörer, utan att de heller kunnat upptäcka något mot lag stridande i försäljningsvilkoren. Göteborgs Arbetareförening hade i Söndags efterm. sin första diskussionsöfning under hösten i Slöjdföreningens ena lärosal, hvilken för ändamålet åt föreningen upplåtits. Då dessa öfningar vunnit det allmännare deltagande af medlemmarne, som man önskar, skall lokalen, tyvärr, snart visa sig vara för liten. Till diskussionsämne hade man uppställt frågan om Arbetsinställningar. Den häröfver förda diskussion var lugn och hofsam, och gripande skildringar ur verkstädernas lif framställdes af flera talare, stundom i ett språk som älven i formelt hänseende var särdeles godt. Alldenstund dessa diskussionsöfningar af medlemmarne anses vara af mera enskild natur, kunna vi icke här lemna något referat af de olika talarnes yttranden. Ur dessa tycktes dock framgå, att den svenske arbetaren, som nu genom en stigande och mera utbredd upplysning kommit till insigt af sitt eget värde, derför känner en viss förödmjukelse öfver ätt icke bemötas med den välvilja af arbetsgifvaren, som han önskar. Man dolde likväl icke, att äfven en del arbetare hade någon skuld häri. Se, yttrade en talare, rbeflita vi oss alla om ett redbart och moraliskt uppträdande, vore vi eniga i det goda och hade kraft att motstå förargelseklipporna, så skulle det vara bättre. Om en större förbindelse egde rum mellan arbetsgifvarne och arbetarne, skulle nog öfverenskommelser kunna träffas, genom hvilka man skulle vara i stånd att förekomma farliga brytningar. Men arbetsgifvaren, kapitalisten, ser sällan sin verkstad, känner ännu mindre sina arbetare eller deras önskningar och behof, utan ställer emellan dem och sig ett slags tjenstemän, hvilka tro sig tjena arbetsgifvaren genom att pressa arbetaren. Väl vore, om detta kunde ändras. Då skulle, som sagdt, nog fredliga uppgörelser kunna träffas, och de medgifvanden, arbetsgifvaren gjorde, skulle han få rikligt ersatta genom en större arbetskraft, flit och ordentlighet hos arbetaren. Såsom önskningsmål uppställdes en förkortad arbetstid och en bättre aflöning, der det vore möjligt. En talare framdrog såsom exempel på, huru oriktigt det vore stäldt, då t. ex. qvinnorna på en fabrik här i staden, måste arbeta från kl. 126 på morgonen till kl. 28 på aftonen för i medeltal 50 öre om dagen. Med ett så strängt arbete kan hon för dessa styfrar icke skaffa sig tillräcklig föda, än mindre kläda sig och betala tak öfver hufvudet. Om hon ej vill falla som synderska, måste hon lifnära sig på otroligt litet. Skulle icke en arbetsgifvare ha mera gagn af en bättre född arbeterska, än af denna utmerglade och halftrasiga gestalt, som knappast kan hålla sig sjelf uppe, än mindre ha styrka att arbeta med kraft? Diskussionen kommer att fortsättas; och det värdiga sätt, hvarpå det brännbara ämnet behandlades, länder de i diskussionen deltagande medlemmarne af Göteborgs arbetareförening till beröm. Sveriges inoch utförsel. Under årets första nio månader ha till riket införts bl. a.: 20,173,159 6å bomnll (mot 9,336,946 under samma tid år 1870); 709,030 k.f. sill; 16,198,659 esk kaffe (mot 12,254,000 (4); redskap och maskinerier värda 2,286,697 rdr; 1,692,636 k.f. oraffin. koksalt; 5,398,690 f8 sirup; 9,169,736 d:o raffineradt socker (mot 5,410,200 2); 31,625,045 d:o oraffin. d:o; 294,958 k. . råg (mot 966,626 k.f.); 16,615,651 kf. stenkol;