att de voro ganska allvarsamt menade. Hennes kinder glöddo och ögonen glänste af ifver. Hon hade kanske aldrig varit skönare än i detta ögonblick. George Fairfax dröjdo litet innan han svarade, beundrande det vackra, lifvade ansigtet, Derefter yttrade han allvarsamt: — Det är farligt att önska sig någonting så ifrigt. Önskningar. finnas hvilkas uppfyllande bringar olycka. Vi ha tjogtals gamla berättelser som bekräfta detta, för att ej tala om de medeltidssagor i hvilka den lede frestaren är framme och erbjuder sin tjenst åt den som ifrigt önskar sig något, — Men det finnes ingen utsigt till att min önskan skall uppfyllas. Om jag kunde arbeta dag och natt, vare sig som författarinna, konstnär eller på något annat af de verksamhetsfält hvilka äro öppna för qvinnan, skulle jag aldrig kunna förtjena så mycket som motsvarar Ardens värde; för öfrigt skulle ej den förhatlige mr Granger vilja sälja ett gods som gifver honom en ansedd ställning i landet — och jag förmodar att han är fästad vid det på sitt sätt. Han har nedlagt en hel förmögenhet blott förbättringar. — Förbättringar! upprepade hon föraktligt; jag är säker om att han förbättrar det gamla stället så mycket, att han alldeles beröfvar det dess karakter. — Ni tycks bysa en djup motvilja för denne gentleman, miss Lovel? — Jag är elak nog att hysa motvilja för honom derföre att han beröfvat oss Arden. Ni kan naturligtvis anmärka att någon annan skulle ha köpt det, om ej mr Granger gjort det. Derpå kan jag endast svara er att jag