Än riksdagen då. Hvad språkar den egentligen om? Jo ser ni, en rikedag är en mycket allvarlig och mycket betänksam institution och det passar sig alldeles icke för den, som är så försigtig och betänksam, att så der ett, tu, tre, kasta sig in på stora frågor. Efter gammal god dansk bondesed inleder man Passiaren med några små, nätta, likgiltiga saker. Och längre än till dem kan man naturligtvis efter en knapp månads förlopp icke ha kommit. Nu finnes det visserligen elaka menniskor, som mena, att regeringen ej skall ha råd till att betala ffera riksdagsmannaarvoden, då man skall till med att behandla de mera betydelsefulla frågorna, men man skall ju aldrig tro på ett sådant arglistigt on dit. Apropos om on dit. Som bekant har denna tusentungade guddom en säregen förkärlek för äktenskapsförbindelser eller rättare sagdt för förelöparne till desamma. I det lilla privata lifvet har fru Fama alltid ett eller annat nytt att berätta på detta område och för ögonblicket uttrumpetar hon till och med en sådan nyhet af mera offentligt intresse. Man vill nemligen veta, att vår danska prinsessa Thyra står i begrepp att ingå förbmdelse med prins Ludvig af Baiern och sagde gudinna vill till och med veta, att vår konungafamiljs resor ha företagits i denna afsigt. Ja, hon vet att berätta om ännu en eventuel äktenskapsförbindelse, denna gång visser ligen icke mellan två furstesamiljer, men dock mellan ättlingar af två matadorer på ett annat område. Ty brudgummen är, förtäljer hon, en son till baron Rothschild i Paris, den verkliga, äkta Rothschild, och bruden en dotter till en af våra börsdignitärer, som måbända skulle ha intagit samma ställning som Rothschildarne inom penningearistokraternas verld, om han hade lefvat under lika storartade förhållanden, nemligen baron Gedalia. Äfven han befinner sig för ögonblicket på en resa; ban har begifvit sig till Paris, ej allenast, säger man, för den projekterade förbindelsens skull, utan tillika tör att göra Tbiers några förslag angående afbetalningen af Frankrikes skuld till Preussen, Apropos om danska celebriteter på resor! (Ja, jag ber om förlåtelse för mina upprepade aproposer, men ett causerie består i sjelfva verket, som Erik Bögh ganska riktigt anmärkt, ej af annat än aproposer). Vår gamle skaldeveteran Hauch har lemnat Danmark i afsigt att tillbringa siva återstående dagar under ett varmare luftstreck i Italien. Sina sista dagar, — ja, han antager sjelf, att de ej skola bli många, men det är ju derföre icke sagdt, att hans förutsättning är den riktiga. Rask och rörlig är han emellertid icke som två andra af vår skaldekonst veteraner, nemligen Chr. Winther och H. C. Andersen, hvilka ännu sortsötta med sin diktareverksamhet. Den förstnämnde lärer till och med ämna ge ut ej mindre än 5 nya arbeten inom nästa Jul, den senare arbetar flitigt på fortsättande af sin lefvernes-beskrifning. Priset för ungdomlig kraft bär dock H. P. Holst, hvars 60åriga födelsedag nästa Söndag skall firas med en lysande fest på den kungl. skjutbanan, då samtidigt en utmärkt porträttbyst af hedersgästen skall aftäckas. Men nu är ni visst trött på mitt småprat. Nu är det också slut för den här gången, men om en vecka hoppas jag, att ni åter skall känna er böjd för underhålla er en smula med Paul Pry.