Göteborgsposten – 23 oktober 1871, sida 2

på samma afstånd från henno efter en månads bekantskap som hon gjorde första dagen. Hon var visserligen artig mot Clarissa men aldrig hjertlig; och likväl kunde hon ej undgå att märka att George Fairfax beundrade och täckte om miss Lovel, och hon borde väl ha fattat tycke för den han tyckte om. Var hon svartsjuk på Clarissa? Det var knappt möjligt att tänka sig svartsjukans feber i förening med detta lugna lynne. Hon hade min af fullkomlig trygghet under alla sina samtal med George Fairfax, en min som hon knappt skulle kunnat bibehålla om hon hyst ringaste tvifvel, den svagaste skugga af misstanka. Om hon någonsin talade om miss Lovel med sin trolofvade eller med någon annan, talade hon om henne såsom en vacker landtflicka och tycktes anse henne, både på grund af hennes ungdom och obetydliga ställning, stå på ett sådant afstånd som om de varit innevånare i två olika verldsdelar. Mr Lovel hade varit inbjuden till åtskilliga middagar på slottet under haus dotters dervaro, men ej kunnat förmås att gå ifrån sina ensliga vanor. Han hade ingenting att invända emot att Clarissa stannade så länge som lady Laura ville behålla henne hos sig och skref mycket hjertligt rörande detta ämne. Hvilket gladt, sysslolöst, ändamålslöst lif det var och huru snabbt dess stunder ilade för Clarissa! Hon undrade öfver att hon fann sig så lycklig, hon undrade hvad det var för en tjusningskraft som gjorde lifvet så