Göteborgsposten – 23 oktober 1871, sida 2

garen Jung för Schweiz, borgaren Rochat för Holland, borgaren Herman för Belgien, borgaren Motteshead för Danmark, borgaren Wroblewski for Polen, borgaren MDonnell för Irland, borgaren Eccarius för Nordamerikas tyskoch engelsktalande befolkning, borgaren Le Moussey för den fransktalande befolkningen; inalles 12 provinser hvilka tilldelades de olika ordensgeneralerna. Mötet konstituerade sig derefter som domstol (ett slags Vehmgericht.) för att fälla dom öfver en medlem, som låtit köpa sig af Thiers polis i Paris för att utspionera Internationales planer och handlingar. Man beslöt, att exkassören vid Kommunens finansväsen, f. d. juveleraren och bataljonsbefälhatvaren X., hvilken kommit som flykting till London och här tjenat den franska polisen som spion, isynnerhet mot Internationale, hvarför han redan uppburit 725 fres, skulle förklaras brännmärkt som en nedrig varelse och utstött ur föreningen. Efter uttalandet af denna dom upplöstes mötet. I anledning af Casimir Periers utnämning till inrikesminister lemnar en fransk korresp. till Times följande upplysningar: Pårier tillhör de politici, som Åacceptera republiken, hvilket är nägot helt annat än att önska den, och af sådana finnes det särdeles många i Frankrike, såsom valen till generalråden visat. Det är derför intet under, att den nye ministern är opopulär bland de radikala, fastän dessa ha svårt för att säga, hvad de ha att emot honom invända. Siecle stöder således sin opposition emot honom derpå, att han är 5politiker. I en republik anses det vanligen önskligt, att de män, som styra landet, ha någon politisk insigt; men de franska republikanerna ha dock besynnerliga föreställningar om en republik. De märkligaste, som de funnit på, är onekligen det s. k. mandat impåeratif, hvilket för öfrigt väckt split inom de extrema radikalernas eget Jäger. Förföljelsesystemet användes nu med stor framgång i de stora ståderna, isynnerhet i Lyon och Marseille. Ställets demagoger och sqvadronörer sammantråda i en hemlig konklav och fatta här beslut om, huru de genom en social och privat tryckning skola utöfva tvång på de olyckliga lägre klasserna från hvilka de sjelfva leda sitt ursprung och som nu bli deras offer. De bilda komitåer, i hvilka hvar och en, som djerfves vara af annan mening än föreningens två eller tre matadorer, utsätter sig för de straff, som man beslutat tillämpa i händelse af olydnad. Denna sålunda terroriserade komit bestämmer innehållet af det imperativa mandatet, d. v. s. af det program, som kandidaten skall underskrifva, och denne stackars slaf kan endast bli vald, om han edligen förbinder sig till att aldrig sjelf ha en egen mening, utan rösta efter de ordres, som komiten gifver honom, samt lemna sin plats, så snart den fordrar det. Denna komits påstår sig vara tolk för den befolkning, som den underkufvat genom terrorism, likasom den sjelf till gengäld beherrskas af ett par djerfva karlar, hvilka bestämma, huru det imperativa mandatet skall affattas, i det de förklara, att de äro komitens ordförande, och att deras vilja är detsamma som tolkets vilja. Det har varit Frankrike förbebållet att uppfiuna ett system, som skall samla den högsta makten godtyckligt i händerna på några personer, utgångna trån den okunnigaste och våldsammaste delen af befolkningen.