Göteborgsposten – 23 oktober 1871, sida 1

sig att ett sådant lif skulle vara tråkigt, men mig har det ej förekommit på minsta vis tråkigt. Naturligtvis är det mycket olika det lif som föres här; men jag förmodar att man äfven kan tröttna vid sådana ständiga nöjen som dem lady Laura bereder 088. — Jag skulle tro det. Lifvet i ett hus på landet, som är uppfyldt af glada menniskor, måste bli odrägligt då man hunnit utöfver en viss gräns. Man tröttnar så snart vid sina bästa vänner. Jag tror att det är orsaken hvarföre menniskor resa så mycket i våra dagar. Under resor kan man åtminstone få vara ensam. Det kom en tid då Clarissa ansåg att hennes besök räckt länge nog, och att det ej vore passande att uppskjuta afresan längre; men då hon talade härom med lady Laura, förklarade den vänliga värdinnan att hon ej kunde undvara sin kära Clarissa. — Jag vet sannerligen ej huru jag skall kunna lefva utan er, mitt barn, sade hon; vi passa för hvarandra så utmärkt väl. Jag skall ju ej ha någon som kan läsa italienska tillsammans med mig då ni är rest, ingen som kan hljelpa mig att måla. Miss Lovels kännedom om den italienska litteraturen och artistiska smak voro af stort värde för lady Laura, hvilken alltid försökte att fullkomna sig. sjelf, såsom hon kallade det, och gick ifrån den ena sysselsättningen till den andra med en berömvärd ihärdighet. Men hon hade olyckligtvis en stor lätthet för att glömma sin kunskap i ett ämne för odlandet af ett annat. Sålunda kunde den ifver hvarmed hon ena året fördjupade sig i spansk lek