Göteborgsposten – 23 oktober 1871, sida 1

tycktes förstå henne bättre än andra, trodde hon. I jemförelse med kapten Westleigh och mr Halkin stod han mycket högt i hennes omdöme. Tlll honom tyckte hon sig kunna säga saker som hon ej sade till någon annan. Han blef ofta förvånad öfver hennes vältalighet då hon hänfördes af sitt ämne, samt öfver omfånget af hennes vetande, hvilket betydligt utvidgats under den lugna tid hon tillbragt hos sin far. — Hvad ni är för en lärd dame! sade han småleende åt hennes hänförelse vid ett tillfälle då de talat om Italien och Dante; er nära bekantskap med skalden kommer min ytliga kunskap på skam. Lyckligtvis så väntar man ej stora kunskaper af en sådan dagdrifvare som jag är. Jag har aldig haft tillräckligt tålamod för att fördjupa mig i läsning, och om jag ej genast blir intresserad af en bok är jag mycket böjd för att kasta den ifrån mig. Men ni måste ha list ganska mycket, fastän ni, då vi för ett år sedan träffades, sade att ni blott hade skolkunskaper. — Jag har haft fördelen af pappas undervisning sedan den tiden, svarade Clarissa. Han läser ej många författare, men dem han läser, studerar han omsorgsfullt. Han lärde mig att uppskatta Dante och gjorde mig förtrogen med hans tids historia för att jag skulle förstå honom bättre. — Utan tvifvel mycket klokt af honom. Och det lif ni sålunda tillbringar med er far är mycket angenämt, förmodar jag, miss Lovel? — Ja, svarade hon tankfullt, jag har varit fullkomligt lycklig hemma hos min far, Man torde föreställa