Göteborgsposten – 21 oktober 1871, sida 2

En tidningskorrespondent från Odessa förnekar att någon stor verksamhet råder vid den i Nikolajev förlagda afdelningen ar ryska flottan. Ingenting utomordentligt förehatves der. Amiral Glasenap, den forne guvernören, har blitvit ersatt af amiral Arcas, en man med energi och ertarenhet, hvilken så att säga tillhör Svarta Hatvet, på hvilket han redan som gosse tjenstgjort. Denna förändring i högsta befälet öfver flottan egde rum just vid den tidpunkt då Londonertraktaten uppgjordes, och som Ryssland genom vilkoren i denna traktat är berättigadt att underhålla skeppsvarf och bygga fartyg i Svarta hafvet, har ryska regeringen ökat anslagen för detta ändamål. Således, då amiral Glasenap mottog eadast 18,000 rubel årligen för bestridande af skeppsvarfvets utgifter, har amiral Arcas redan mottagit 1,600,000 rubel. Denna summa är afsedd för fullbordande af den kejserliga jakten Livadia och en fregatt, som en lång tid varit under arbete, samt äfven för byggandet at fyra flytande torn. Denna tillökning i anslaget har naturligtvis ledt till ökadt arbete; men det är alltsammans. Nästa år skall den summa, som i budgeten blir upptagen för Svarta Hafsflottans departement uppgå till 4,600,000 rubel, en summa långt ifrån tillräcklig för att återställa eller snarare skapa en fruktansvärd flotta. En militärisk dagorder tillkännagifver att armåeen nu är fullständigt försedd med det nya ryska bakladdningsgeväret, kändt under benämningen Krenk-geväret. Förvandlingen af de gamla skjutvapnen till gevär efter den nya modellen blef endast påbörjad 1867 och då krig syntes möjligt fruktade man att armåen skulle nödgas kämpa med de gamla musköterna; men på våren 1869 gafs impulsen till dessa skjutvapens förändring af thronföljaren sjelf, och nu har den kommission, som med storfursten Nikolaus den äldre till president haft utförandet deraf om händer, fullbordat sitt värf och blifvit upplöst. Från Moskwa berättas att den stora militärparaden vid Krasnoe Celo och flottrevyn vid Cronstadt hvar i sitt slag synas ha varit fullkomligt lyckade. Ett särskildt beröm har af åtskilliga kritici egnats åt den prov soriska jernvägen från Krasnoe Celo till Peterhof, hvilken, såväl i afseende på den märkvärdiga hastighet hvarmed den anlagts som dess nytta vid operationerna, verkligen synas förtjena detta beröm. Enligt hvad en korrespondent vill en i Moskwa utkommande tidning berättar, transporterades på denna impromptu-jernväg 300 officerare, 10,000 man soldater, 4 kanoner, 60 vagnar och 600 hästar på tretioätta timmar. Framgången af detta företag har väckt tanken på att utföra en dylik plan under verkligt krigförande; men den frågan torde ej vara så lätt att afgöra.