Göteborgsposten – 21 oktober 1871, sida 2

Kommunalistgeneralen Rossel, hvilken af crigsrätten i Versailles blifvit dömd till döden och nyligen fått denna dom stadfästad af kassationsrätten, säges bära sitt öde med mod och ej hysa någon förhoppning om att benådningskomitön skall förändra domen. Han sysselsätter sig fortfarande i sin cell med att krifva uppsatser i militara ämnen och har nu senast författat en sådan rörande armåens organisation, hvari han yttrar: För att landet skall kunna ha en billig arms under fredstid och på samma gång kunna skicka en stor arms i fält då krig förklaras, måste krigets utgång vara oberoende at första sammandrabbningen. För att undvika första sammandrabbningen eller göra den ofruktbringande för fienden, i händelse han blir segrare, borde en stor kavalleristyrka användas i början af fälttåget, hvilken skulle öfversvämma landet, uppsnappa fiendens konvojer, afskära hans detachementer, hindra honom från att fullfölja sina framgångar o. s. v. För att landet skulle ha en billig och talrik kavalleristyrka, borde unga män i goda omständigheter befrias från permanent tjenstgöring med vilkor att de underkastade sig en pröfning i exe cis och sjelfva för ett visst antal år hölle sig med hästar och equipering. På detta sätt skulle det vara lätt att ha 50,000 ryttare utan någon utgift för staten i fredstid och med ringa omkostnader i krigstid. Det var ryssarnes afskyvärda lätta kavalleri som beredde undergång åt Napoleon I:s sista armer. Det var det preussiska lätta kavalleriet som 1870 beredde Frankrikes olyckor genom att injaga skräck hos befolkningen. Ingen strategi är möjlig utan karalleri. En arme utan kavalleri eger blott den mark på hvilken den är lägrad och är ej ens der i säkerhet. Hvad artilleri beträffar, borde sådant ej vara förenadt med en brigad och på bataljfältet sällan med en division. Artilleriets fördelning bör undvikas af två skäl. Först och främst vet en iufamerigeneral sällan huru han skall draga största nyttan deraf, och för det andra bör artilleriet operera i mäktig massa... Om armå6organisationen i divisioner inbegriper artilleri, bör detta endast vara med hänsyn till de hvardagliga krigsbestyren, för förposterna och de minare operationer vid hvilka kanoner äro behöfliga. Denna tråga är på ett i mitt tycke afgörande sätt behandlad i ett bref som Napoleon I:ste skref efter slaget vid Wagram eller Essling Däliga armeer ha ett slags passion för kanoner. Kanonen är utan tvitvel ett värdefullt vapen, men är dock mycket besvärlig och hinderlig tör en armes rörelser. Hvarje kanon med hvilken en arme blir tillökad gör en tillökning af ytterligare fem vagnar nödvändiga.