Göteborgsposten – 17 oktober 1871, sida 2

Från Utlandet. De under sista dagarne ingångna utländska tidningarne upptagas till hogst .väsentlig del af depescher, återgifna ur forna franska sändebudet i Berlin Benedettis intressanta bok Ma mission en Prusse. Genom dessa depescher äro vi ätven i tillfälle att kasta en blick in mellan kulisserna af den icke ointressanta tidsatdelning, hvilken förberedde och till sist nödvändiggjorde den öppna brytningen mellan Frankrike och Preussen. Vi skola här söka att skildra den bit historia, som synes oss framgå af dessa aktstycken. Flerfaldiga bevis möta oss om, att kejsar Napoleon sjelf var den som ledde sitt lands utrikes politik och gjorde detta på samma hemlighetsfulla sätt, som han alltid älskade att inlägga i sitt deltagande i statsbandlingarne. Om han sjelf uppgjort för sig något bestämdt politiskt system, hade han likväl icke delgifvit detta åt ens sina förnämsta diplomatiska agenter, hvaraf följde, att dessa ofta tvungos att intaga en viss förbehållsamhet, som framkallade misstro och oro för Frankrikes hemliga planer och gjorde den franska politiken misstänkt, äfvea då den gick ut på fredens och lugnets upprätthållande. Benedetti klagar flera gånger häröfver och anmärker, att han ofta befinner sig i en sgiluation suffisamment delicatak. å2on observe avec moi une reserve absolue?. Denna omständighet förklarar äfven, hvaraf det kommer sig, att man i de officiela depescherna ofta ser oväntade ider plötsligt utvecklas, de der antyda, att Napoleon sjelf idkat politik bakom sina agenters rygg och träffat pourparlirs, hvilka på törhand glvit sin riktning åt den diplomatiska verksamheten. Allenastyrandets system visar häri bäst sin egen förderflighet och sin nedtryckande tyngd, genom de vacklanden till