Göteborgsposten – 17 oktober 1871, sida 1

ej tycktes förmörkadt af några bekymmer eller sorgsna tankar. Och dock hade utan tvifvol hvarenda gäst på slottet Hale med undantag af två eller tre som voro mycket unga, sin särskilda börda att bära och bekymren lurade under den glada ytan. Men för Clarissa Lovel var detta lif så nytt, att det ej var underligt om hon lät narra sig af denna skimrande yta och trodde att dessa menniskor ej visste hvad sorg ville säga. Hon motsåg med ovanligt intresse ankomsten af lady Lauras syster, lady Geraldine Challoner. De vinkar lady Laura framkastat om ett långvarigt, ömsesidigt tycke som föregått den slutliga förlofningen voro just egnade att väcka intresse hos en ung flicka, och dertill kom att systern beskrifvit lady Geraldine som en något besynnerlig person, med hvilken det vore litet tvifvelaktigt om Clarissa skulle komma på god fot. Tillfölje häraf längtade hon mycket efter att få se den väntade gästen, och under följande dags utflygt på morgonen och croquetspel på aftonen tänkte hon mera Geraldine än på landskapet eller spelet. Efter croquetspelets slut ströfvade de spelande parvis omkring i trädgården i afvaktan på kallelsen till middagen. Clarissa, som åtföljdes af kapten Westleigh, hade ej gått långt förrän hon mötte lady Laura tillika med en annan dame. De båda damerna stannade. — Nu, Geraldine skall jag presentera för dig min favorit, Clarissa Lovel, sade lady Laura; kapten Westleigh känner du af gammalt. Ja, detta var i sanning ett behagligt lif, ett lif som