lefvat nöjd i de gamla rummen ända till döddagar. Ni kan ej föreställa er hvilket besvär jag haft. Jag har läst alla möjliga böcker rörande arkitekturen under medelåldern och flackat öfver hela England för att se efter mönsterbyggnader. Jag har ställt till mycket bråk för den stackars arkitekten. Men jag tror, oss emellan sagdt, att vi slutligen lyckats utföra något riktigt storartadt. Ni har ej sett den gamla salen ännu. I den har iogenting blifvit förändradt, så att den står qvar alldeles i samma skick som den var under Edward III:s tid med en platform vid öfversta ändan, der slottsherren brukade sitta medan hans vasaller åto nerunder honom, och med en stor härd af sten i midten af rummet der de hade sina stora vedbrasor tända, från hvilka röken gick ut genom en öppning i taket! Tag af er hatten, Clarissa, eller kanske ni vill hellre genast begifva er till ert rum? Ja, det blir bäst, mitt barn; jag kan då sluta mina bref, och vi träffas sedan vid frukostbordet. Lady Laura ringde och en kammarjungfru infann sig straxt derefter, i hvars vård mylady anförtrodde Clarissa. Kammarjungfrun förde miss Lovel till en liten förtjusande sängkammare i andra våningen med utsigt öfver de stora blomsteranläggningarne. — Jag skall skicka en person hit för att hjelpa er med uppackningen, miss, sade hon sedan hon vördnadsfullt lyssnat till allt det beröm Clarissa slösade på rummet, Jag är mycket glad öfver att ni tycker om ert rum; mylady var högst angelägen om att ni skulle bli belåten dermed. Jeg skall skicka hit Fosset, miss; hon är myc