Familjen Lovel). Roman af M. E. Braddon, fört. till Lady Audleys hemlighet m. fl. — — Mitt kära barn, jag är riktigt glad öfrer att ha er här, sade hon i det hon bad Clarissa taga plats bred. vid sig på en låg soffa. Emellanåt skall ni finna mig mycket upptagen, men ni får ej anse mig försumlig om jag ej kan vara så mycket med er dernere. Ni kan gå ut och in i detta rum när ni behagar. Det är ej öppet för alls, förstår ni, och man antager att jag är mycket otillgänglig här; men det är öppet för mina favoriter, och jag vill att ni skall vara en af dem, Olarissa. — Ni är mycket god, bästa lady Laura. — Nej, jag är ej god, jag tror snarare att jag är den mest sjelfviska varelse i kristenheten; men när jag tycker om personer, tycker jag om åem af allt mitt hjerta. Och säg mig nu hvad ni tycker om Hale? — Det är ett förtjusande ställe. — Ja, den här nybyggda sidan är ju vacker? Alltsammans har blifvit gjordt under min tid — alltsammans är mitt verk, det kan jag väl säga; ty Fred skulle ha ) Forts, fr. N:o 237.