ket handig och skall alltid vara till er tjenst då ni be höfver någon hjelp. — Tack — jag kommer sannolikt ej att besvär henne ofta. Jag behöfver så liten hjelp vid min klädsel — Hon skall emellertid vara helt och hållet till e tjenst, miss, och jag hoppas att ni ej skall göra er sam. vete af att ringa på henne, sade kammarjungfrun och lem: nade rummet. Fosset infann sig snart och packade upp Clarissas kappsäck med stor händighet, hvarefter hon hängde upp innehållet i en rymlig gurderob, under det Clarissa ordnade sin toalett efter resan. Kort derefter ringde frukostklockan och Clarissa gick ner i stora förstugan, hvarest en betjent var henne till mötes. — Tillåt mig att föra er till frukostrummet, sade han, hvarefter han ledsagade henne till ett rum i slottets ena höra med fyra hvälfda fönster, från hvilka man hade utsigt öfver floden; rummet var inredt i fullkomlig medeltidsstil. Der stod ett åttkantigt bord och kring detsamma suto en mängd damer, men endast några få herrar. En af dessa herrar, som stod nära lady Lauras stol då Clarissa inträdde i rummet, var stor och starkt byggd, hade ett mycket godmodigt uttryck i sitt ansigte, ljusblå ögon och stora ljusa polisonger. Tillfölje af några yttranden som hennes far fällt rörande mr Armstrong, gissade Clorissa genast att det var han. Mr Armstrong var en man, om hvilken personer efter en mycket kort bekantskap ansågo sig kunna fälla det omdömet, att det cj var mycket bevändt med honom, men att han var den