Göteborgsposten – 14 oktober 1871, sida 3

Sc, torsta 181g4 srostkyss, i fjerran höres ett stilla vapenskrammel och ljudet af taktmessiga steg, det är kaflösningen, som är ute och går. Mörkret stirrar ihåligt ut genom husens ögon, fönsterna, utom i grosshandlare Y:s magmfika våning, hvars åtta präktiga rum i angsihl, som grossörskan brukar säga, stråla i glansen från hundradetals hvita, gula, röda och gröna stearinljus, placerade i kronor, lampetter, lystrar och armstakar. Festen är slutad, kaffet -— äkta Mokka — och likören — veritabel Maraschino di Zara — inmundigade, värden bar bjudit de manliga gästerna på en most exquisite cigarr — Ludvig Lovisson Å C:o, andra sändningen — och värdinnan i en qvarts timme agerat en förbindlig skrattmenniska efter alla konvenansens reglor, vid afskedet från sina bugande, nigande, från hjessan ner till hälen charmerade gäster. Vagn efter vagn rullar bort från gästabudsgården och ett så starkt afbrott uppstår i den förut rådande stillheten, att kamrer X., som bebor en liten lägenhet på nedra botten i huset nästintill — tre mindre trefliga rum och kök passande för ett barnlöst hushäll — yrvaken spritter upp ur sömnen, ger sin sofvande äkta hälft en mild knuff och framgäspar ett ängsligt: Malla lilla, jag tror ta mej smen (den enda svordom kamrern begagnar), jag tror ta mej smen, att elden är lös nånstans i närheten! Fru Malla, som såtillvida gör skäl för epitetet lilla, att hon ensam fyller trefjerdedelar af den äktenskapliga paulunen, uppsänder ur djupet af den mjuka dunkudden, hvilken slutit sig omkring hennes fylliga, nattmössbeprydda anlete som ett par molntappar omkring en sömnig fullmåne, följande nattliga sparlakanslexa: -Ah, låt bli å sjåpa dej Carl Petter, du vet ju att det ä bal hos den pösige grosshandlarns nästintill. Kolifejen å väl slut nu, kan jag tro... undrar just hvar di tar pengar ifrån... kokfrun sa att der skulle bli en supå, som man aldrig skådat maken till... tryfferade ostron... stekt hummer . . . fyllda vaktmästare . .. och sex kalkoner skulle passa zu. u:pP. Här insomnade den goda frun, i drömmen afslutande sin något fantastiska matsedel, utan miskund med den stackars Carl Petter, som, vid en tvär vändning af hans voluminösa följeslagerska genom lifvets jemmerdal, blifvit förpassad till en fördjupning mellan sängkanten och madrassen, der han ligger lika beqvämt och nätt inkilad, som en bränvinsprofvare i sitt pappfodral. Grosshandlare Z. och hans stolta maka ha nyss kommit hem från Y:ska kalaset. Hvad står på? Utan att ha gett sig tid att aftaga den sobelfodrade silkessammetskappan, har fru grossörskan ilat in i oängkamivatvu, hästar sig ner på den mest smakfulla af alla kanapåer och ligger der nu med det stolta hufvudet — chignon för 50 och juveler för 1000 rdr — lutadt mot de alabasterhvita händerna, hvars diamantringar gnistra hårdt och kallt i skenet från nattlampan i taket, ett dyrbart konststycko: en amorin som med fingret på I! munnen kastar nattens slöja öfver jordgloben. å Hvad står på? Ja, det är just det, som hen-4 nes herre och man, grosshandlaren, i denna I stund spörjer sin äkta maka. Lizzie, min se engel, hvad går åt dej, hvad är det som gör t dej så ledsen. En djup suck ur det (snörlits)beklämda bröstet blir enda svaret. Men I Tr svara då, för allt i verlden, är du sjuk, skall s t jag kanske springa efter doktorn!Grossöru skan rycker till och upplyfter hufvudet: DOK v torn? Så här dags, du å tokig! — Åå, u men säg hvad som fattas dej. — Hvad I som fattas mej, jo, jag X ursinnig! — -Urfc sinnig, och för hvad då — Derföre, att ti fru Y., den markattan, hittat på ett sätt att 8. låta hela verlden prata om sin eländiga bal ... le bara sex sorters töbröd och vaniljessangs i I d glacen .. åb, jag qväfs ... minnet af vår charI manta bal i förra veckan skall nu alldeles förblekna! — Men jag förstår into.. inte sl tyckte jag att hon var så elegant... — I ve Elegant! Bab, det är inte det, jag menar, at taffsig moar och tvättade blonder... nej, Ja gudberars, inte det... — Sapån tyckte jag A inte heller var just öfver sej.. — Supen? M Hahaha ... Den! Kalkon och bjorthornsgelöe 7. det har ju hvarenda puttelkrämare i Haga H nu för tiden, nej, det var något annat.. —1 Hvad då: — Der brann eldbrasor hela s un aftonen i alla tolf rummen! Det kallar jag turstligt, när veden kostar syrti riksdaler samlin nen och snillrikt, när man vill låta folk tala J är om sin bal. Det skulle du aldrig kunnat vic hitta på. vit Vi afbryta sparlakanslexan numro två. på Vår afsigt har endast varit att på vårt sätt 8ig påpeka dagens mest brännande fråga: de slös ;norma vedpriserna. Äro dessa en följd af me le såkallade goda åren, då vore man näelj tan färdig att vid en blick på de luckor, som fög edinköpen åstadkomma i portmonnäns meop! alliska valuta, önska sig de vonda ärontilllig aka. riv, Vid stadsfullmäktiges sammankomst sistl. tur isdag framkommo åtskilliga intressanta uppmå ysningar rörande det Opsving, som det onkkilda pantlåneriet på senaste tiderna härstäNat es tagit. En talare, hr Berger, visste sålunda Åfy mförmäla, att ej mindre än 17 olika pantlåare härstädes hålla öppen rörelse ; lågt beSär iknadt omsätter hvar och en af dem i me-När A1iA. Oh