Göteborgsposten – 14 oktober 1871, sida 1

skygd sig frodande byråkrati och för ett krasst ortodoxt, efter den verldsliga makten lystet presterskap. Detta Aftonblad blir derför illa åtgånget af Posthumus, och det är hufvudsakligen för att försvara sig och Aftonbladet mot dessa anfall, hvilka stundom ha huggormens gift, som hr Hierta uppträdt. I detta försvar, som är delvis mycket qvickt och bär vittne om, att den gamle publicistens berömda penna ännu icke förlorat någon af sin ungdoms egenskaper, qvickhet och ledighet, har fört. tagit sig anledning att meddela ur sitt minne några detaljer af pressens historia. Dessa äro särdeles intressanta och af desto större betydelse, som Hierta sjelf var den person, kring hvilken den publicistiska kampen på 30och 40-talen stod. Uppsatsen är kryddad med anekdoter, och det skulle helt visst vara för många kärkommet, om hr Hierta ville fullfölja sin uttalade afsigt att fortsätta med sina här påbörjade skildringar ur pressens historia på den tid, då han verksammast ingrep i det publicistiska lifvet. De följande uppsatserna i häftet äro: Ryssland i våra dagar, efter Julius Eckardt, och En dansk teolog och hans makalösa upptäckt, en polemisk uppsats af utgitvaren, samt till sist Bokanmälningar och Månadsöfversigt. Af Tidskrift för Hemmet har denna årgåogs fjerde häfte kommit oss till handa, innehållande: Trenne resebilder under den gemensamma titeln Sommarlif i Sverige, Vårlif i Tyskland och Vinterlif i Rom; mrs Julia Ward Howe och qvinnornas fredsmöte i Newyork, af Esselde; Glem ei at du er Stöv! Glem ei at du er mere end Stöv!, skiss af —a—; Ett bud, poem; En blick i det inre af Frankrike vid början af innevarande århundrade; Trenne af Amerikas ledande qvinnor, III, Alice Cary, af Esselde; Något om husslöjd och handarbete af L.; Dödsdagen, poem; Ur vår Dagbok. Af den illustrerade tidskriften Förr och Nu har årets tionde häfte i dessa dagar utkommit och af detsammas rikhaltiga innehåll påpeka vi följande: Henry W. Longfellow (m. portr.); Ett envig mellan norska bönder (m. illustr. af Tidemand); En svensk-fransk krigares dagbok; Tyska minnen at Gustaf II Adolf (m. illustr.); En morgen på landet, af C. G. W. (m. illustr); Den siste tjädern vid Birkeberg, en jagthistoria (m. illustr.); Lifvets hägringar (m. illustr.); Ett äfventyr bland indianer (m. illustr.); Sorgens engel, poem af Ebbe; Aesopus sökande menniskor(m. illustr.); Krypande, gående och klättrande fiskar (m. afbildn.); Fyrbåkar och sjöfåglar um. illustr.); Om kometerna, af N. F. Böhner (m. illustr.); Bondesång före slaget vid Brunkeberg d. 10 Oktob. 1471, af M.; Aqvareller från Italien, af E. R—y: En sak så underbar, poem af Gds; Tillverkningen af jernbanskenor (m. illustr.); En julnatt i kyrkan, berättelse af Ove; Pius IX och Garibaldi (m. portr.); En nutida vikingabragd,(m. portr.); Från här och hvar, af Sigfrid W—n; m. m. Utvandringen af svenskt tjenstfolk till Tyskland. Svenska och norska konsuln i Liäbeck, hr C. F. Leche, inberättar under d. 30 Sept. till Kommers-kollegium: Den utvandring af svenskt tjenstfolk, som år 1868 började och under påföljande åren antog större dimensioner, kan anses hafva, sedan Maj månad detta år, upphört, i det ångbåtarna, som törut hitförde (öfver Liäbeck kom flertalet) hundratals från Sveriges södra provinser, Öland och Gotland, nu mera ankomma ottast utan att en enda sådan passagerare synes ombord. Rikligare arbetsförtjenst i Sverige och minskadt behof af främmande arbetare i Tyskland torde närmast hafva bidragit härtill, men också i icke ringa mån de varnande intryck, som anblicken af de flera i beklagligaste belägenhet och med gäckade förhoppningar återvändande likar och dessas mer eller mindre sanningsenliga berättelser måste hafva framkallat. — Deremot har de återvändandes antal under tiden varit större än någonsin. Sällan förgår någon dag med mindre en eller flera anmäla sig till understöd för återresa med ångbåtarna, förebärande bristande medel, sjukdom, hafvande tillstånd. eller hård och orättvis behandling af husbönder och mera sådant. Visserligen betinnas flera af dylika andraganden obefogade och lemnas derföre utan afseende; men fall inträda, då hjelp måste mellankomma. — Den af de svenska rederierna beviljade modifikation i passage-afgiften och ångbåtskaptenernas beredvilliga tillmötesgående hafvai ej ringa bidragit att underlätta öfvertörandet af de många verkligt behöfvande, äfvensom af sådana, hvilka någon tid vagabonderat utan tienst — och till hvilkas husbönder eller agenter man sålunda saknar regress för kostnadernas ersättande. Warbergs mejeri-aktiebolag konstituerade sig vid i Lördags bållet sammanträde mellan en del af ortens possessionater och allmoge. Åt hrr O. v. Wolffradt och C. G. Johansson uppdrogs, att å de öfriges vägnar och bekostnad, så sort ske kan, resa till Stockholm och med dervarande Svenska mejeriaktiebolag uppgöra kontrakt om anslutning till samma. Förrymda fästningsfångar. I Fredags afton vid sex-tiden förkunnade öfliga larmsignaler att fång-rymning egt rum å Warbergs fästning. Efter hvad N. Hall. tidn. sedermera erfarit, var det lifstidsfångarne Grund och Blom, den förre 47 och den senare 39 år gammal, som under arbetet i stenhuggerit beredt sig tillfälle att undvika. Den ene af dem, smed till yrket och för öfrigt f. d. sedeltörfalskare, hade redan före irräkningen saknats af bevakningen, enär han försvunnit från sin smedja; den andres försvinnande märktes först vid inräkningen. Genom larmsignalerna kom staden och närliggande byar i rörelse, stadens polisstyrka var hela natten på benen, och Stengården, der man anser, att de båda rymlingarne hålla sig dolda, har allt sedan hållits cernerad af bevakningskedjor. — Så skrefs i ofvannämnde tidn. för i Onsdags och bladet tillägger: Från föregående rymningsförsök vet man, att i den mycket vidlyftiga stengärden, bland stenbyddor