Göteborgsposten – 14 oktober 1871, sida 1

Från Utlandet. Det råder ett verksamt och rörligt lif i den forna Kyrkostatea, nu en del af konungariket Italien; och man har här åter ett nytt bevis på, huru fribeten förmår att göra underverk, huru hon är en slagruta, som skaffar i dagen åt menniskorna och hela nationerna rikliga skatter. Hvem har ej med en dyster känsla sett eller hört talas om den öde trakten kring Rom, Campagnan kallad, hvilken fordom var en lustträdgård, men under prestregeringen, som lik en svamp sög till sig frukterna af folkets förvärt och arbete, så att all företagsamhet dog bort, blef en osund ödemark, hvarifrån ohyggliga miasmor uppstego, de der gjorde vistandet i Rom ytterst farligt under vissa tider af året, och der allt slags vilda sällar, tjufvar, röfvare och annat pack, kunde utan fruktan drifva sitt spel och göra trakten osäker. Denna Campagna vilja italienarne nu åter göra sruktbärande och sund. Det är en både ekonomisk och sanitär fördel häri, hvilken de veta att tillräckligt uppskatta. Det pittoreska i den öde trakten med dess figurer och röfvare, radbandsräknande munkar och en eller annan bondfamilj, som besökt eller ämnar sig till den eviga staden med sina produkter, skall försvinna; men naturens ursprungliga fägring, understödd af konsten, skall återställas, sundhet skall återgifvas åt den ädla hufvudstaden, och dermed skall det pittoreska vara rikligt ersatt. Den italienske ingeniören Grattoni, som ledt arbetena på den italienska sidan af Mont Cenis-tunneln, har tillkallats och åtagit sig att uttorka den sumpiga trakten. Ett i Turin bildadt bolag är sysselsatt med att värfva tusentals kraftiga och dugliga arbetare från bergsdistrikterna och isynnerhet från de waldensiska dalarne, hvilka det skickar till Rom, för att der utföra de stora arbetena. Det är ej första gången Waldenserna, denna på visst sätt protestantiska sekt, skola befinna sig uti och i trakten af Rom. Waldensiska kolonier från Chiusone och Pellice arbetade fordom i både Campagnan och Calabrien, tills presterna under den bigotta spanska regeringens auspicier, predikade ett korståg emot dem såsom kättare och utrotade dem till sista man. Men dessa Dalarnes Män ha nu ej längre vågot att frukta af den påfliga eller bourbonska ofördragsamheten, och sjelfva deras närvaro i sigte af Vaticanen skall vara ett praktiskt bevis för, att ingen religion kan hädanefter vara sann, hvilken ej är grundad på samvetsfrihet. Man umgås med tanken att förmå en half million samiljfäder ur den härdade befolkningen från Alpernas och Apenninernas bergstrakter att kolonisera de romerska ödemarkerna. Men man måste tänka på bostäder, planteringar och förbindelser, innan man kan hoppas på jordens uppodling. Planen är derför att införa hela byar af färdiggjorda träoch jernhus och att bygga ett helt nät af jernvägar, hvilka skola korsa landet i alla riktningar från Rom till bergen. Man känner sig oemotståndligt hänförd af italienarnes förhoppningsrika entusiasm för dessa företag. Och man måste ovilkorligen med dem dela känslan af fröjd vid tanken på, att Campagnan åter skall bli den lustträdgård, som hon var under etruskiska och oscanska tidehvarfven. Men de nöja sig ej härmed. Toscanska träsken, Psestumsslätten, hela halföns sjökust skola åter göras till en herrlig jord för en frisk och arbetsam befolkning. Det fanns en tid, då Lombardiets låga trakter voro ödsliga kärr. Der daterar sig kampen mellan naturen och menniskokraften från urminnes tider, och nu är man sysselsatt med att återeröfra de 8. k. dalarne, rättare kärren, i Ferrara, och ingeniören Manfredi från Modena har uppgjort planer om gräfning af en gemensam kanal för alla de apenninska strömmarne och sålunda dränera alla lågtrakterna i milien, Parma, Modena, Ravenna etc, för att derigenom få många tusen acres jord uppedlade samt skaffa boningar och underhåll åt flera tusende jordbruksidkande familjer. Det ligger någonting feberaktigt i denna verksamhet, som framkallats af frihetens och den nationala enhetens trollspö; men det är så, som en nation återeröfrar sig sjelf och lägger en säkrare grund för en framtida stormaktsställning, än den som vissa eisernestatsmän tro sig ha i eröfringar med jern och blod. Underrättelsen om, att den tyska regeringen ämnar låta prägla nya silfveroch guldmynt efter ett system, som väsentligen ansluter sig till det evgelska, men ställer sig i matsata til det i Frankrike och hela vestra