Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 2

Frän Utlandet. Hulta renascentur, que jam cecidere! Hvem minnes ej från historien berättelsen om det majestätsbref, som Böhmens då protestantiska ständer år 1609 aftvungo sin tysk-katolske kejsare Rudolf 11; huru sedan kejsar Mathias kränkte detta majestätsbref, huru böhmarne i rättvis vrede trängde sig in i det kejserliga slottet i Prag och kastade de kejserliga råden ut genom fönstret, hvarpå det förfärliga tretioåriga kriget flammade upp? Ty böhmarne valde sig en egen konung, Fredrik at Pfalz, på spe af tyskarne kallad snökonung, dertör att han blott förmådde hålla sig uppe en vinter. Slagtningen på Hvita Berget vid Prag d. 8 Nov. 1620 gjorde slut på hans korta regering, och nu följde i Böhmen en förfarlig reaktion, i hvilken jesuiterna spelade hutvudrollen. Först fördrefvos de retormerta, derpå lutheranerna och en gräslig räfst hölls med alla deltagarne i upproret. Man beräknar, att 200 herreslägter och 30,000 näringsidkande, flitiga tamiljer flyktade från Böhmen. Amättningarne och konfiskeringarne tycktes ej vilja taga slut, och Hussiternas efterkommande hetsades med hundar i messan. Slutligen tog kejsar Ferdinand II en skära och sonderskar år 1627 med egen hand det böhmiska majestätsbrefvet — och sedan dess har Böhmens tillvaro som ett eget konungarike varit ett blott historiskt minne och det har tvärtom ställts i ett allt mera provinsielt förhållande till det tyska Österrike. Men i vårt århundrade, då natiovalitetsiden kraftigare än någonsin, i trots af de lättare kommunikationerna och den på folkens sammansmältning arbetande verldshandeln, gripit folken, ha de så länge undertryckta czecherna med ökad styrka och stegrad värme åter upptagit kampen mot tyskarne, och de ha slutligen sett sina bemödanden krönas med framgång derutinnan, att den österrikiska regeringen åter måst fästa afseende vid deras önskningar och i enlighet dermed utlofvat åt dem deras gamla rättigheters återställande. Vi känna alla, huru detta regeringens steg upptagits med den yttersta förbittring af tyskarne, hvilka ej vilja släppa sitt ötvervälde öfver den egentliga böhmiska nationaliteten, czecherna; hvaremot dessa återigen å sin sida helsat åtgärden med jubel. Den bohmiska landtdagen, ur hvilken dock de tyska deputerade utträdt, tillsatte ett utskott af 30 personer, för att uppsätta ett adressförslag till svar på den kejserliga handskrifvelsen med löfte om sjelfstyrelse. Detta förslag kom oss i går till handa och innehåller i en sammanfattoing de fordringar och anspråk, som de czechiska böhmarne nu uppställa i afseende på ordnandet af deras lands angelägenheter och förvaltning och hvilkas hufvudsak är: Ett särskilt konungerike Böhmen, som sjelft ordnar eina inre angelägenheter. Utgående från denna synpunkt, erkänner adressen utjemningen mellan Ungern och C.sleithanien (eller allt det österrikiska landet på denna sidan om Leith, som är gränsfloden mellan Ungern och det öfriga Österrike) och föreslår, till fastställande af grunderna för konungariket Böhmens ställning till den ungerska kronans länder samt de öfriga österrikiska konungarikena och länderna, följande hutvudartiklar, hvilka skola gälla såsom grundlag: Konungariket Böhmen erkänner såsom gemensamma angelägonheter: De utrikes angelägenheterna och försrarsväsendet med uteslutande af rekrytbevillningen, af lagstiftningen angående sättet för värnepligtens utöfning, af anordningarne rörande armåns dislocering och förplagning och af reglerandet af de i armen tjenstgörandes borgerliga förhållanden; Finansväsendet, för så vidt detsamma angår de utgifter, som skola gemensamt bestridas; Den gemensamma ministeren skall endast förvalta de gemensamma angelägenheterna. Anordningarne rörande den gemensamma härens ledning, anförande och organisation tillkomma uteslutande kejsaren; Konungariket Böhmen erkänner delegationen (eller den representation som har att behandla de gemensamma ärendena); den böhmiska landtdagen inväljer i denna delegation inom sig 15 delegerade och åtta suppleanter; Böhmen antager såsom giltiga de bestämmelser, som uppgjorts med Ungern ang. delegationernas arbetsordning; Böhmen biträder den finansiela utjemningen med Ungern i enlighet med det ötverenskomna quota-systemet, såväl som öfverenskommelsen angående militärgränsens ställande i ett provinsförhällande till monarkien (i stället för att vara en uteslutande militärkoloni med idel militära lagar) och öfverenskom