Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 2

— Salongen eller myladys eget rum, miss? frågade den ene betjenten. — Jag skulle först vilja träffa lady Laura ensam, om det låter sig göra. Mannen bugade sig och förde henne uppför en bred trappa, genom en mattbelagd korridor till en dörr i södra ändan af slottet. Han öppnade dörren och anmälde: miss Lovel. Det var ett mycket stort rum, liksom alla de öfriga rummen i denna nyligen restaurerade del af slottet, samt möbleradt med den utsöktaste smak. Lady Laura var vid ett skrifbord sysselsatt med att ifylla några bjudningskort. Ion var alltid sysselsatt. På ett bord lågo ritsaker och några kopior som mylady målat. På en liten läspulpet låg en öppen Tasso jemte ett italienskt lexikon. Ledy Laura hade mycken smak för moderna språk och förnyade gerna sin bekantskap med utländska klassiska författare. Hon var verkligen den mest outtröttliga bland qvinnor. Det var kanske synd att hennes många talanger och olikartade göromål lemnade henne så föga tid öfrig att egna åt sina brrn; men dessa hade sina utländska guvernanter och barnflickor, hvilka hade lön för att vårda dem. Lady Laura lade ifrån sig sin penna och helsade Clarissa välkommen på det hjertligaste. Hon tyckte verkligen om flickan, och om hennes tillgifvenhet, i öf:erensstämmelse med hennes karakter, ej hede särdeles djupa rötter, var den åtminstone fullkomligt uppriktig så djupt den gick. (Forts.)