Göteborgsposten – 12 oktober 1871, sida 2

— Jag behagar mottaga henne oförtöfvadt. Jag skulle gerna vilja föra henne med mig denna eftermiddag om det vore möjligt; men jag förmodar ntt det ej kan låta sig göra — det fordras tid för packning och så vidare. När vill ni komma till mig, miss Lovel? Vet ni, jag känner mig starkt frestad att kalla er rätt och slätt Clarissa? — Det skulle jag också tycka långt bättre om, svarade flickan rodnande. — Ah, tillåter ni det? Då skall jag också begagna mig af tillåtelsen. När vill pi komma, Clarissa? — Gif henne en vecka för att göra sina förberedelser, sade mr Lovel; hon behöfver en ny hvit musslinsklädning, tror jag visst. — Bespara henne besväret med de der bestyren; min kammarjungfru skall ställa allt sådant i ordning. Vi skola låta henne se så bra ut som möjligt, lita på det. Jag önskar att detta besök, om möjligt, skall bli en vigtig tilldragelse i hennes lif, mr Lovel. — Nej, ställ ej till något besvär för hennes skull. Hvar och en vet att jag är fattig och att hon skall vara utan alla tillgångar då jag är död. Låt henne bära sin hvita musslinsklädning och gif henne en vrå att sitta i. Man må gerna taga henne för era barns guvernant eller något dylikt, om man så behagar. Men eftersom hon ändå skall se något af societetslifvet, så är jag glad öfver att det kommer att ske i den bästa societet som kan erbjudas. — Man skall ej taga henne för mina barns guvernant! man skall taga henne för ingenting mer eller min