Göteborgsposten – 11 oktober 1871, sida 2

cent eller kriticera innehållet. Ibland kunde äfven mr Lovel till sin dotters uppbyggelse uppläsa några sidor ur ett grekiskt skådespel och göra sina anmärkningar öfver de noter som voro bifogade detsamma, men detta skedde alltid i en ton som snarsre liknade den en universitetsprofessor använder till sitt auditorium än den som af en far begagnas då han undervisar sitt barn. Ibland, men mycket sällan, hade de främmande. Mr Oliver och hans fru kunde någon gång dinera hos dem, och äfven koministern i Arden, en allvarsam ungkarl omkring tretiofem år gammal, tillbragte några aftnar hos dem. — Holboroughs borgare voro föremål för mr Lovels djupa förakt, ett förakt hvarom dessa herrar voro fullkomligt medvetna; dem af ortens folk, som han brukat mottaga på Arden, undvek han med en hemlig känsla af blygsel, nu då han sjunkit ner från sin höga -ställning. Han hade derföre vant sig vid ett slags eremitlif i Qvarngården, och hans bekanta hade småningom börjat rätta sig derefter. De besökte väl fortfarande någon gång enslingen och skickade honom bjudningskort till sina festmiddagar för att ej synas försumma en man som en gång innehaft en upphöjd ställning bland dem; men de blefvo ej längre öfverreskade då mr Lovel förebar sin svaga holsa såsom skäl för att afslå deras bjudningar. Detta afskilda lefnadssätt föreföll ej Clarissa oangenämt. Hon var vid den ålder då en flicka kan finna behag i glada ungdomsfantasier och obestämda förhoppningar. Om det derföre hade funnits ett fastare föreningsband mellan hennes far och henne, om det ej funnits något mörkt moln öfver