Göteborgsposten – 11 oktober 1871, sida 2

från sruarne till bankirer, lagkarlar och läkare i Holborough. Men en sådan nedlåtenhet motsatte sig mr Lovel på det bestämdaste. — Nej, Clarissa, sade han i sträng ton; du måste inträda i societetslifvet under sådana auspicier jag önskar, eller också nöja dig med att stanna qvar hemma. Jag kan ej tillåta att min dotter deltager i krämarsocieteterna der i Holborough. Lady Laura skall snart komma tillbaka, efter hvad jag tror. Om hon vill taga upp dig i societeten, blir det en annan sak. Vackra flickor äro alltid eftersökta i ett hus på landet, och hos lady Laura kan du träffa personer, hvilkas bekantskap är värd att göra. Clarissa suckade. Dessa hjertliga Holboroughmenniskor hade varit så vänliga mot henne, och hennes fars högmod i detta fall gjorde ett högst obehagligt intryck på henne. Det tycktes lägga en ny bitterhet till deras fattigdom — denna fattigdom hvars skarpa taggar hon dittills knappt kännt. I hushållet på Qvarngården hade ej någon brist kunnat förmärkas. Hennes far hade ett ganska godt bord och de bästa viner som kunde erhållas. På penningar tycktes ej heller vara någon brist, utom vid de tillfällen då Clarissa vågade framkasta en vink om sin skolgarderobs bristfällighet, då mr Lovel såg mycket betänksam ut och affärdade henne med ett par tre pund till inköp hos Holboroghs modehandlare. — Jag skulle behöfva en sådan mängd nya kläder för att resa till slottet, pappa, sade hon en dag då hennes far talade om lady Laura Armstrong. (Forts.)