Senare Post. En artikel i det bonapartiska bladet I Ordre har väckt stort uppseende i Frankrike. Den utgår derifrån, att återställandet af den nationala glansen är Frankrikes vigtigaste uppgift. At patriotiska skäl böra Thiers och hans anhängare icke rubbas i deras verksamhet för lösandet at denna uppgift; men Thiers är likväl endast provisorisk regent, och Frankrike skall, säger !Ordre, förr eller senare behöfva en definitiv regering. Derigenom kommer nu artikelns förf., som är Duvernois sjelf, till frågan om Napoleons restauration, och han söker nu bevisa, att det just är regeringen af d. 4 Sept. 1870, som bär den väsentliga skulden till landets olyckor. Han skrifver: D. 4 Sept. hade Frankrike lidit stora och smärtsamma nederlag; men dess ställning var likväl ingalunda förtriflad. Strasbourg och Metz höllo sig ännu; Paris var rustadt och försedt med lifsmedel för en lång belägring, 210,000 man mobilgardister voro väpnade och ekiperade, och slutligen — och detta är af vigt — hade det konservativa Europas sympati vunnits för Frankrike. (Härmed menas kejsarens af Ryssland anbud om bemedling på basis af Frankrikes integritet). Vi befunno oss på sin höjd i samma belägenhet som Österrike efter slaget vid Sadowa. Men nu ryckte det republikanska partiet ledningen af affärerna till sig. Med ens stod Frankrike isoleradt i Europa; lag och föreskrifter ringaktades; oordningen trängde in öfverallt, inom befolkningen, i administrationen, tillochmed i armån, och på mindre än åtta månader förde revolutionen oss till Frankfurterfreden och Kommunen. Det skall historien vittna. POrdrs betecknar kort och godt herr Thiers såsom republikens sista triumf. För öfrigt nekar hr Duvernois icke till att fel hafva begåtts under kejsardömet, sägande: Det värsta felet var, att det år 1867 icke fasthöll vid den radikala reform af vår armorganisation, som det föreslog, men hvilken blef bekämpad af oppositionen. Dock, hvem kan lägga kejsardömet detta till last? Åtminstone icke jag; ty jag delade på den tiden den allmänna illusionen. Då Rouher sade: Preussen kan ställa 1,200,000 man i fält, svarade Thiers honom ordagrannt: Det är fantasmagori. Vi voro alla af lika mening med hr Thiers. Kejsardömet hade varnats af sitt sändebud i Berlin, och då det meddelade kammaren de inhemtade underrättelserna, svarade man detsamma: Det är fantasmagori. Taktiken är förträfflig.