Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 2

— Ja, det kau ni vara säker om, miss. Vår husbonde gör fasligt stor affär af Ponto. Jag tror att han tycker mera om detta djur än om någon mensklig varelse. Eliza skall visa er ert rum, miss, medan jag sätter fram frukosten. Hela tjenstepersonalen utgöres af mig och Eliza och John Thomas, stalldrängen som nyss bar in era saker. Det var hårdt för er pappa att behöfra flytta hit från herregården; men han bär sitt öde som en sann kristen, hvilket han är om någon är det. Clarissa Lovel torde ha undrat litet öfver hvad hon nu fick höra, ty kristlighet hade aldrig varit det utmärkande draget i hennes fars skaplynne; men hon visste att det ej låg i hans natur att klaga inför en sådan persen som Martha. En rödblommig flicka af omkring femton års ålder ledsagade miss Lovel till en treflig sängkammare med tre små fönster, af hvilka det ena var placeradt alldeles i ett hörn af rummet. Från detta fönster kunde Clarissa se skorstenarne af Arden. Hon stod der i fulla tio minuter och blickade ut öfver nejden, undrande huru hennes far fått tillräcklig styrka för att göra en så stor uppoffring. Hon vände sig slutligen med en djup suck bort från den lilla fönsterfördjupningen och började göra sin toilette. Hon badade sitt hufvud och ansigte i kallt vatten, kammade ut sitt långa mörka hår och bytte ut sin tjocka resklädning mot en mera passande. Under det hon var sysselsatt härmed, irrade hennes tankar tillbaka till den följeslagare hon haft under sin nattliga resa, och hon rodnade af blygsel då hon erinrade sig hans förlägna min då