Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 1

stältet. Den Ygamla byggnaden stod der ännu, men var nu förvandlad till stall. Det var efter denna qvarn stället hade sitt namn. Bäcken rann ännu med tyst lopp bakom huset och utgjorde gränsen mellan fruktträdgården och herrens till Arden egor. Qvarngården var således belägen alldeles bredvid Ardens område. Clarissa undrade öfver att hennes far velat slå upp sina bopålar alldeles vid kanten af sitt förlorade arfgods. — Jag tror att jag skulle ha begifvit mig till verldens andra ända, om jag varit i hans ställe, sade hon för sig sjelf. En äldre tjenarinna kom ut, sedan kusken ringt på portklockan; på hennes kallelse framkom en ung man ur den port som leddo in till stallgården, der nedra hälften af det gamla qvarnhuset stod qvar, till hälften doldt af murgrön och andra slingerväxter, och der äfven några dufslog och en hundkoja hade sin plats. Mr Oliver såg till att hans nidces ressaker blefvo ordentligt inburna och steg derefter tillbaka upp i vagnen. — Det tjenar ingenting till att jag stannar qvar här för att träffa din far, Clary, sade han; han skall ännu ej visa sig på ett par timmar åtminstone. Farväl, mitt barn; gör det så trefligt du kan åt dig. Kom och helsa på din tant, så snart du hemtat dig efter den långa resan. Var vid godt mod mitt barn. Martha, laga så att miss Lovel får en god frukost. Kör tillbaka till prestgården, kusk. Farväl, Clarissa. Mr Oliver ansåg att han visat sin niöce all den uppmärksamhet tillfället fordrade och for sin väg med belåten