Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 1

i släptåg af Mary? ooh hiffördes till. Elfsborgsfjorden. Besynnerligt nog voro de 2 man af besättningen som qvarstannat ombord på briggen så hemlighetsfulla i fråga om dennas namn (hvilket icke var måladt på fartyget), att de ej ville uppgifva detsamma för befalhafvaren på Mary. Skonerten Chance, kapt. J. Nilsson, hemma i Gefle och stadd på resa från England till Malmö med stenkol, hitkom igår läck och med liden skada. Rörande den vid jutska vestkusten förolyckade, här hemmahörande ångaren Ingeborg, kapt. C. L. Pettersson, upplyser igår anländt telegram att fartyget ligger ejunket på 2 samnars djup c:a 6 eng. mil från land. Af inventarier och last torde medelst dykare något kunna bergas; omkr. 140 oxhufvuden vin hade flutit i land. — Besättningen har hemrest till Göteborg. Konsert gifves, som förut omnämnts, i afton å elem.-läroverkets festsal af fru Louise Michaöli, som biträdes af en ung svensk pianist m:ll Westman, som förnt med framgång uppträdt inför vår publik. Ifråga om en konsert sådan som denna, hvilken erbjuder ännu ett tillfälle att få njuta af vår första sångerskas otörlikneliga talang, erfordras. helt visst endast ett enkelt påpekande af programmet, hvaraf framgår att konsertgifverskan sjelf uppträder i ej mindre än 9 nummer, deribland 8:ne stora arior af Gluck, Meyerbeer och Flotow. Konserten, som börjas kl. !(;8 o. m., blir den enda under detta fru Michaölis besök härstädes, enär vår frejdade sångerska redan i morgon fortsätter sin resa söderut. I Göteborgs Sparbank har under sistförflutna veckan insatts i 270 poster 17,139 rdr 23 öre och uttagits i 207 poster 19,746 rdr 68 öre. Inspektion. Fälttygmästaren vid artilleriot major C. G. Breitholtz anlände hit i går afton med snälltåget från Stockholm för att inspektera härvarande artilleriförråder. För menniskovännen! Från samma hand, som för någon tid sedan så varmt skildrade den gamla franska fruns nödställda belägenhet, med den lyckliga påföljd, att hennes bekymmer genom välvilliga medmenniskors mellankomst i betydlig mån lindrades, ha vi emottagit nedanstående vädjande till barmhertigheten inom detta samhälle, hvilken huru ofta den än anlitas, likväl alltid synes räcka till, der verkligt behof förefinnes. Och att så här är fallet, derom äro vi fast öfvertygade, bvarföre vi hos menniskovännen till det bästa anbefalla Åvenkan på Norums holme, Ins:s upprop är så lydande: Då man med ångbåt reser från Göteborg till Uddevalla och kommer i närheten af den natursköna badorten Stenungsön, ser man till höger en liten holme, hvilken naturen på långt när ej så rikt utrustat som den täcka Stenungsön. Här ser man hvarken resliga barrträd, som med sina mörka kronor sträfva mot himmelen, eller hvita villor, som speglar sig i Kattegats vatten; endast en vild, grå klippmassa och ett gammalt hus visa sig för ens syn. Denna lilla ö, som bär namn af Norums holme, har dock sin historia och har sett lyckliga dagar. Den har i 25 års tid varit en badort i smått, dit den mindre bemedlade under sommaren flytt, för att återfå sin helsa. Under de första 10 åren af sin tillvaro såsom badort var det lilla stället — trots sina kala berg — besökt af icke så få badgäster. Men den tiden är nu förliden, ty den som nu arrenderar Norums holme är en fattig enka med tre oförsörjda barn, hvilken, oaktadt alla ansträngningar, dock icke förmår underhålla de nödiga byggnaderna. Det ser derföre ut som om denna badort nu skulle skrifvit det sista bladet at sin historia och med detsamma är ock den inkomstkälla utsinad, hvaraf den fattiga familjen hittills lefvat. 1 början af sommaren hade den fattiga enkan så glada förhoppningar för framtiden, ty dels voro badgästerna detta år flera än under de närmast föregående och dels lofvade den gynsamma väderleken en vacker äring af hennes små äkertegar. Men kom så den starka stormen i slutet af Augusti och förstörde till en del det lilla badhuset och den ännu å roten stående säden, så att hela hennes skörd knappast uppgår till mer än 18 tunna hafre. Lägger man nu härtill att hon icke äger en vedpinae, hvarmed hon kan värma sina små barn, så inser hvar och en, att här står ett förskräckligt armod för dörren. Den som tecknar dessa rader har velat låta denna nakna berättelse komma till offentligheten, på det att den, som ömmar för medmenniskors nöd och som kan bjelpa, må komma i tillfälle att af sitt öfverflöd lindra nöden för en familj, som af densamma är omgifven på alla sidor. I lyckliga husmödrar! När I under de stundande vinteraftnarna vid ljusens och brasans sken, omgifna af make och barn, sitten vid det inbjudande thebordet tänken då på den arma enkan och hennes små, som på en under vintertiden otillgänglig klippa i hafvet lida brist på allt och skänken dem en skärf, om ön så liten! Och I skolen mottaga välsignelse at Honom, som i löndom ser, men uppenbarligen vedergäller. Herr kontrakts-prosten H. A. Nordholm, Kongelf Spekeröd, mottager gerna de gåfvor, som den välvillige menniskovännen vill gifva enkan på Norums holme. ——A 1 —